- Jag ville ha dopet hemma hos mig, i min kyrka. Den är djupare, och varmare, säger Dragana Luketa.
Angela föddes i november 2009. I juli förra året reste hon och hennes familj till Nevesinje, 36 kilometer söder om Mostar i Bosnien-Hercegovina.
Angelas pappa Reijo Eriksson har inte låtit döpa något av sin större barn. Men han hade inget emot hustrun Draganas önskemål om att döpa Angela i den grekisk-ortodoxa traditionen som skiljer sig lite från de dop som vi är vana vid i Sverige.
- Jag tycker att det var en fin ceremoni, säger Reijo Eriksson.
- Men det blev nog en liten chock för Angela när prästen tog fram saxen.
Det är nämligen så, att en del i ceremonin går ut på att prästen klipper fyra lockar hår från barnet som döps. Lockarna symboliserar korstecknet.
Dragana Luketa tar fram en liten ask i vilken det ligger en "boll" av ljusvax. Det är en del av Angelas dopljus, och inuti finns några strån av flickans hår. "Bollen" ger tur och har legat under Angelas madrass som ett skydd mot ondska, berättar hennes mamma.
I ceremonin ingår också att dopprästen och gudföräldrarna går i en cirkel tre varv runt dopfunten, med ljuset som förstås är en symbol för det goda. Reijo Eriksson berättar att Angela fick vatten på sitt huvud, men att det var i betydligt större mängd än i ett dop i Svenska kyrkan. I grekisk-ortodox tradition sänks barnet helt ner i dopfunten. Flickan torkades därefter med ett tyg med en bild av Jesus. Tyget är numera struket och slätt och ska ramas in som ett minne för Angela när hon växer upp.
För Dragana Luketa är dopceremonin både religion och tradition.
- Tron har hjälpt mig igenom onda saker i livet. Min tro är viktig för mig, säger hon och tillägger att tro för henne står för att vara en sann och god människa och att ha för avsikt att göra gott.
Hon var så stor när hon själv döptes att hon minns hur det var. Hennes eget dop ägde rum i samma kyrka, och hon har samma gudfar som dottern har. Dragana Luketa berättar om glädjen som hennes gudfar gav uttryck för när han under ett videosamtal på Skype fick frågan om att även bli Angelas gudfar.
- Han blev så glad att han började gråta.
Hon berättar att hon själv valde sin gudfar, en vän till familjen, och att familjerna ofta följs åt i flera generationer i samband med dopet.
- Om något händer har man alltid sin gudfar.