En misslyckad operation för 18 år sedan, som ledde till blodförgiftning, hjärtsvikt och vattenfyllda lungor, förändrade livet för alltid för katrineholmaren Merlina Forssander. Något hon tidigare har berättat om i Katrineholms-Kuriren.
På grund av dålig lungkapacitet andas hon dygnet runt med hjälp av syrgas, har mycket svårt att röra sig och kan inte ta sig runt ute utan rullstol.
För att klara sin vardag har 45-åriga Melina Forssander åtta hemtjänstsbesök per dygn och har beviljats åtta ledsagartimmar i veckan. Under sex av dem får hon möjlighet att komma ut ur lägenheten.
– Jag är ingen gammal kärring, men de senaste två åren har jag blivit mycket sämre och måste jag använda rullator inomhus för att ta mig runt. Jag tänker varje kväll jag lägger mig att jag kanske inte vaknar imorgon. Hemtjänstpersonalen gör så gott de kan, men de har inte tillräckliga resurser, tid och personal.
Merlina Forssander säger att det skulle betyda allt om hon istället kunde få personlig assistans.
– Hade jag en personlig assistent skulle det inte bli så mycket spring. Jag längtar efter lugn och ro, att kunna styra min dag och få komma ut när jag vill. I hemtjänsten går allt på tid, stress och press, säger hon.
Första försöket att få personlig assistans gjorde Merlina Forssander 2016 men fick avslag. 2018 skickade hon nästa ansökan, men i oktober 2018 kom avslaget från vård- och omsorgsnämnden. Merlina Forssander överklagade till förvaltningsrätten som i april i år upphävde kommunens beslut och gav henne rätt till personlig assistans.
– Jag blev väldigt glad. Först kändes det som en sten föll från bröstet, men det blev en kortvarig glädje. När jag förstod att kommunen kunde överklaga domen vidare fattade jag direkt att de skulle göra det.
Så blev det också, i maj ansökte Katrineholms kommun om prövningtillstånd och nu ska ärendet prövas i kammarrätten.
Merlina Forssander har fått komplettera med nya uppgifter om sitt tillstånd och nya intyg och enligt den uppgift hon fått kommer det att ta minst ett halvår innan hennes ärende tas upp.
– Det är tufft psykiskt att fortsätta kämpa och det känns som jag kommer hinna dö innan det här är färdigt. Jag vill ha mina sista år i lugn och ro och kunna njuta av livet. De kan bara inte få köra över mig när Länsrätten har gett mig ett ja, säger Merlina Forssander.