Leon Eriksson har använt sig av en 3D-skrivare, som kan skriva ut tredimensionella föremål i flera lager. Arkivbild som är tagen i ett annat sammanhang.
Leon Eriksson tar om några veckor studenten från teknikprogrammet med inriktning produktionsteknik på Katrineholms tekniska college, KTC. Som sitt gymnasiearbete i trean har han byggt en robotarm, som med hjälp av sensorer kan användas som en armprotes, med "muskler" som fungerar som mänskliga muskler, men betydligt starkare.
– Det heter McKibben-muskler och det var en skotsk uppfinnare som uppfann dem. Jag har en vän som föddes utan sin ena arm. En gång hjälpte jag vännen med ett elfel i armprotesen och då började jag tänka att jag kanske kunde bygga en egen arm och göra det som mitt gymnasiearbete, säger Leon Eriksson.
Musklerna i armen är pneumatiska, vilket innebär att de drivs av luft. Funktionen är lik den i hydraulik, men med luft istället för vatten. Musklerna är gjorda av ballonger inneslutna i kabelstrumpor.
Själva armen, fingrarna och hållaren till elektroniken har Leon Eriksson skrivit ut på 3D-skrivare. Med hjälp av sensorer, som kan sättas på den egna armen eller överarmen om underarmen saknas, kan Leon Erikssons robotarm fås att utföra rörelser man skulle kunna göra med sin egen arm.
– Det jag gjorde i gymnasiearbetet var att bygga armen och fundera över varför den här typen av muskler inte används mer. Men förklaringen finns här, säger han och pekar på högen av sladdar och elektronik som ligger framför honom på bordet.
För att användas i vardagen krävs det att allt material är samlat i protesen, eller i roboten. Det fungerar inte att ha en hög elektronik som hänger ut utanför.
– Men jag ser ändå en framtid i McKibben-musklerna. Man skulle kunna bygga mindre och få plats med all elektronik inne i armen, säger Leon Eriksson.
Leon Eriksson visar anledningen till att den här typen av konstgjorda muskler inte används mer för tillfället: högen med sladdar och elektronik som gör armen otymplig.
Han är fascinerad av samspelet mellan teknik och människor och vill också ägna yrkeslivet åt det. Efter studenten blir det lumpen, men efter det har han sökt till både KTH och Chalmers och får se var han kommer in.
– Jag vill bygga och utveckla. Jag har sökt till maskinteknik, jag har alltid tyckt att sådant är otroligt intressant. När andra spelade fotboll satt jag på biblioteket och läste.
Utbildningen på KTC känner han sig mycket nöjd med.
– Det har varit helt fantastiskt, det är ett ämne man konstant utvecklas i här. Jag hade ingen aning om hur man jobbade i verkstad till exempel, men nu efter tre år här kan jag det.