Mikael Lindberg på socialförvaltningen har känt denna vind tillta i styrka under ett par år. Den oroar honom. När upplysta ungdomar pratar högt om legalisering är det för honom ett tecken på misslyckande.
— Unga i dag är pålästa. De tar reda på fakta, till exempel om hur cannabis kan användas i medicinskt syfte, och tycker att de därigenom hittar argument för att det inte är så farligt.
Ett exempel är folkomröstningen i amerikanska Kalifornien. 2010 var delstaten en hårsmån från att legalisera, reglera och beskatta cannabis. 51 procent av väljarna stjälpte förslaget. I Katrineholm satt ungdomar som i samtal med Lindberg tolkade röstningen annorlunda:
— De hittade stöd för drogens ofarlighet i att 49 procent av kalifornierna ändå röstade ja. Sådant är svårt att bemöta. Trots att vi har expertisen på vår sida på konsekvensområdet, är uppfattningen "det händer inte mig" fortfarande vanlig.
Det är tillåtet i flera länder att sälja, köpa och bruka cannabis. Den 10 december fattade Uruguays senat ett beslut som tar legaliseringen ett steg längre. Uruguay är nu det första landet i världen som inför statligt kontrollerad odling och handel. Syftet är att ta makten över handeln från brottssyndikaten.
Eric Leijonmarck, analytiker av narkotika och organiserad brottslighet vid Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik, tycker att beslutet är märkligt.
— Cannabis är inte en tillräckligt viktig drog för att legalisering nämnvärt ska påverka kriminaliteten. Eftersom det fortfarande måste till kraftiga regleringar, kommer de kriminella nätverken att sikta in sig på delarna som förblir illegala.
Svenskarna röker relativt lite cannabis jämfört med många andra nationaliteter. Leijonmarck anser att det är en positiv effekt av förbudslagstiftningen. Samtidigt bidrar det i vuxenvärlden till en okunskap som försvårar ett sakligt bemötande när cannabis bagatelliseras. För bästa effekt bör informationen utgå från verkliga case, tror han.
För Lindberg är strategin mot legaliseringsvinden glasklar:
— Vi kan inte ägna oss åt skräckpropaganda. Den biter inte. Den sakliga, förebyggande informationen är på sikt den som ger resultat. Och det gäller att komma ihåg att det inte är mer än ett par, tre procent av ungdomarna som röker regelbundet och åtta, tio procent som testar. Mörkertalet kan i och för sig vara stort.