Det första fyndet av dvärgbandmask i Katrineholmstrakten gjordes 2011, när maskägg hittades i rävspillning.
Forskaren Andrea Miller vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har nyligen hittat flera smittade sorkar i skogarna mellan Nyköping och Gnesta och har också hittat fler, men inte många, smittade rävar i Katrineholmstrakten.
– Det är svårt att säga om smittan ökar, minskar, eller ligger konstant här. Jag har tittat på Katrineholmstrakten sedan 2013 och det är för kort tid för att prata om trender, säger hon, men kan konstatera att masken är fast etablerad i Sörmland, dock inte överallt.
Den största spridningen för dvärgbandmasken geografiskt sett är i Katrineholmstrakten, där positiva prover hittats i rävspillning på en yta med över en mils radie.
Ägg från dvärgbandmask kan, efter att räven ätit smittade smådjur, utsöndras med rävspillningen och därifrån spridas till människor, som plockat exempelvis bär som rävspillning hamnat på.
– Det finns en möjlig risk, men den är liten. Dvärgbandmaskens ägg sprids via avföring, men vi vet att parasiten är ovanlig. Det har också visat sig att människans immunförsvarssystem har bra förmåga att ta hand om parasiten, säger Andrea Miller.
Enligt statistik från Folkhälsomyndigheten har ingen smittats av dvärgbandmask inom riket, sedan 2005. Totalt har 17 fall av smitta upptäckts under 2015 varav inget härrör sig från Sörmland. Samtliga tros ha smittats utomlands.
Kristian Königsson är länsveterinär hos Länsstyrelsen i Sörmland och han tycker inte att det finns någon större anledning att sky blåbär.
– Jag skulle inte vilja få smittan själv, men sannolikheten att få den är extremt liten. Är man väldigt orolig kan man koka bären, säger han.