Erik Hassle. Gabriel Forss. Marie Selander. Cia Ronach. Nisse Sandström. Jeff Lindström.
Listan på kulturarbetare som protesterar mot tiggeriförbudet är lång. Där finns sångare och skådespelare, konstnärer, musiker och producenter. Där finns prisade lokala kulturarbetare och artister kända långt utanför kommunens – och Sveriges – gränser.
Oavsett konstnärlig riktning och verksamhetsfält har de en sak gemensamt.
De skäms.
Orsaken är kommunfullmäktiges beslut före påsk att i lokala ordningsföreskrifterna införa ett förbud mot ”passiv pengainsamling” på offentlig plats i stadskärnan.
– Katrineholms kommun blir en skamfläck, kommenterade artisten Micke Mårtensson i tisdagens KK.
Tillsammans med Marie Selander, rikskänd sångerska och kompositör i Julita, startade Mårtensson i påskhelgen ett upprop mot beslutet. Inom loppet av några timmar hade ett 40-tal lokala kulturarbetare skrivit på. I onsdags kväll samlade uppropet 65 namn.
– Vi förväntar oss ännu fler. Uppropet cirkulerar i kulturarbetarnas egna nätverk nu, säger Marie Selander.
Den politiska oppositionens försök att stoppa förbudet i fullmäktige var förgäves. S- och M-majoriteten körde över alla invändningar och fick stöd av SD. Fullmäktiges vägval har väckt både vrede och sorg – men också kamplust.
– Väldigt många är upprörda. Något som samtidigt är fantastiskt roligt att se, är att stödet för protesten är så stort och brett. Det finns absolut ingen partipolitik bakom detta, säger Selander.
Ett skäl till den starka reaktionen, tror hon, är att förbudsivrarna med tvivelaktigt belägg utmålar tiggeriet som en ordningsstörning. I stället för att hitta sätt att stötta de få personer det gäller, ska tiggarna suddas ut ur gatubilden.
– På vilket sätt skulle de störa? Man kan inte förbjuda fattigdom. Om man inte tål att se den, måste man göra något åt den. Det handlar inte bara om tiggare utan också om ensamstående mammor som tvingas gå med sina barn till Stadsmissionen.
Tiggeriförbudet är också ett varsel om en humanism på väg att kantra – och en demokrati som börjat vika sig för mörka strömningar i samhället, tycker Selander.
– Varför går sossarna samma väg som SD i den här frågan? Det är ett sätt att spela på den framväxande högerextremismens planhalva. Vi måste sätta någon form av gräns här.
Alldeles nyligen utsågs Selander till Årets ambassadör för att ha satt Katrineholm på Sverigekartan med sitt engagemang i musikteatern ”Kvinnorna och staden”. Det är inte ett Katrineholm som kriminaliserar fattigdom hon vill företräda.
– Men den uppslutning som uppropet nu får gläder mig och får mig att känna att jag står upp för Katrineholm, för här görs också många skitbra saker.