Ett par tusen Katrineholmsbarn mellan fem och nio år har under veckan fått ta del av "Mamma mu och Kråkan", skolkonserter producerade av Scenkonst Sörmland.
Barn som inte har sett en symfoniorkester spela förut har åtminstone kanske stiftat bekantskap med Norrköpings symfoniorkesters inspelningar i Kolmårdens delfinshow "Life". På torsdagen fyllde nämnda orkester på 60 personer Tallåsaulans scen bakom Jujja Wieslanders omåttligt populära barnboksfigurer.
– Jag är en balettko och det här är min balettsko, rimmade Mamma Mu som var en obetalbar kombination av helskägg, bjällra och en kokostym med juvret på, så att säga, rätta stället.
Men Kråkan skämdes och ville inte veta av att Mamma Mu var pinsam med sin klumpiga dans. Kossan lämnade scenen med tunga steg och Kråkan ångrade sina hårda ord.
– Har ni varit med om det någon gång, att man säger något dumt och försöker få in det i näbben igen. Men då är det för sent, sa Kråkan bedrövat.
Men Mamma Mu ropades tillbaka av publiken och återvände med en illrosa balettkjol och betydligt soligare humör.
– Jag är som jag är, och det känns bra! utropade hon.
"Mamma Mu och Kråkan" var en lekfull och lärorik lektion i orkestermusik, instrument, vänskap och konsten att spela ett stort instrument. För när Mamma Mu upptäckte en tuba i orkestern blev det kärlek vid första ögonkastet.
Det visade sig att kossan var fullfjädrad på instrumentet. Under kokostymen fanns nämligen Carl Jakobsson, tubaist i Kungliga hovkapellet och i Benny Anderssons orkester. Och bakom Kråkans näbb fanns Katti Hoflin, välkänd tv-programledare, numera verksamhetschef på Dunkers kulturhus i Helsingborg.
Tillsammans med Norrköpings symfoniorkester gav de en bedårande föreställning med allt från välkända klassiska stycken till ledmotivet till "Star wars". Och så förstås "Min lilla kråksång", som publiken med liv och lust sjöng med i.