Kvinnan var anställd inom en av kommunens förvaltningar och sades upp av personliga skäl i november 2011.
Fackförbundet Vision, som kvinnan är medlem i, ansåg att det inte fanns grund för uppsägning och pekade på att kommunen inte hade levt upp till sitt rehabiliteringsansvar som arbetsgivare.
Enligt facket hade kommunen inte systematiskt undersökt kvinnans arbetsförmåga, vilket ledde till att tiden gick och att det dröjde med försöken att få kvinnan åter till sin arbetsplats.
Facket ville därför ogiltigförklara uppsägningen och krävde skadestånd till sin medlem.
Kommunen ansåg å sin sida att kvinnan var färdigrehabiliterad och kunde återgå i tjänst efter en sjukskrivning. Arbetsgivaren hävdade därpå att kvinnan inte klarade sina arbetsuppgifter.
När inga alternativa arbetsuppgifter hittades såg kommunen tvärt emot Vision att det fanns saklig grund för uppsägning.
Ärendet gick vidare till en lokal tvisteförhandling 2012 som avslutades utan att parterna hade kommit överens. Det blev så småningom en central tvisteförhandling mellan SKL, Sveriges kommuner och landsting, och Vision.
Denna förhandling mynnade ut i att Katrineholms kommun tar tillbaka uppsägningen av kvinnan och ger henne samma anställningsvillkor som hon hade tidigare.