Fyra gånger per dag ska Lars-Eric Peterson promenera sin dvärgschnauzer Molly. Den sista rundan går de vid 22-tiden, en av flera olika rundor med utgångspunkt från Stortorget där familjen bor.
Lars-Eric Peterson berättar att han aldrig känner sig rädd i Katrineholm.
– Jag har aldrig någonsin blivit påhoppad av någon. Det närmaste jag kommit var när det stod ett gäng killar här på torget. En av dem rusade mot mig och jag tänkte att nu är det kört. Men han frågade om jag visste namnet på den och den regissören. Jag sa nej tyvärr, och killen ropade till kompisarna "han vet inte heller".
Han upplever att bråk och tjafs sker inom och mellan gängen, men att utomstående inte dras in.
– Jag är inte så dum att jag tränger mig in i flockarna, men där kan det nog hända saker.
Han tycker att stan kontinuerligt förändras till det bättre.
– Stan har blivit mjukare, vänligare, på ett sätt som är svårt att ta på, säger han och nämner "stubbstolen" i hörnet Drottninggatan/Fredsgatan som ett exempel, vår- och sommarblommorna som ett annat.
– Det sköts jäkligt bra.
För dem som bor vid torget kan ljudnivån ibland bli hög, särskilt under Katrineholms-veckan, tycker Peterson.
– Då är det öltält och hög decibel. Men det uppvägs av den internationella matmarknaden. Den är också en del av den vänliga staden, då kan jag stå ut med decibel.