Fiasko och katastrof är två av orden som katrineholmarna använder efter juldagens första föreställning av Hundraettåringen på Cinema 2.
– Det började redan under reklamen. Texten låg nedanför bioduken. När filmen drog i gång var halva skådespelarnas huvuden kapade och när de pratade ryska såg man inte texten, berättar en kvinnlig besökare i salongen.
Biobesök var planerat sedan länge och skulle bli en av höjdpunkterna under julhelgen. Men besöket blev inte den upplevelse som de hade hoppats på.
Kvinnan berättar vidare att en biobesökare lämnade salongen för att gå ut och prata med ansvariga. Då försökte personal ställa in bilden, men utan resultat.
– En kort stund senare gick ytterligare en person ut och sa till. Då startade de om filmen.
Och så fortsatte det.
– Det blev aldrig någon ordning på filmen så efter en halvtimme gick vi hem, berättar besökaren.
– Ja, när man drabbas av ett tekniskt fel som inte går att lösa på sekunden då blir folk irriterade. Det förstår jag, säger Carl-Stefan Rydén som äger och driver biografen.
En annan besökare beskriver situationen på biografens Facebooksida som en katastrof! Hur tänkte ni? Kontrollerar man inte att filmen fungerar? Har man inte alltid någon på plats som kan tekniken? skriver besökaren.
– Vi hade haft flera visningar av filmen innan premiären, för större företag, och det var inga konstigheter då. Men vid den här visningen fallerade något. Vi fick hjälp via en teknisk support men det tog längre tid än vi räknat med, säger Carl-Stefan Rydén.
En tredje besökare berättar att hon var rasande och att hon samtidigt tyckte väldigt synd om personalen på plats
– I rena ilskan hade jag knögglat ihop min biobiljett inne i salongen och då kunde vi inte få tillbaka pengarna, trots att vi hade ett kvitto där det stod att vi köpt fem biljetter, säger hon
Enligt Rydén fungerar en biobiljett på samma sätt som en teaterbiljett.
– Tvingas man ställa in föreställningen så får besökarna komma tillbaka och lösa in sina biljetter och får då biljetter till en annan föreställning i stället.
Under tiden som publiken fick vänta arbetade tekniker med att lösa problemet. Då var dock inte biografägaren kvar längre.
– Jag brukar åka när filmen rullar. Jag har dessvärre ingen utbildning på utrustningen. Så jag kan inte mer än att ställa mig i ett hörn och vänta tills felen är lösta, förklarar Carl-Stefan Rydén.