I fredags kväll vid halv niotiden stod Agneta Jerninger i sitt kök och kokade saft. När hon tittade ut genom fönstret såg hon ljuset från en låga genom grannen bredvids vardagsrumsfönster.
– Jag tänkte att de hade köpt en sådan där lykta, men det stämde inte med färgerna så jag gick ut på trappen och tittade, säger Agneta.
Då såg hon att det brann och började bulta på grannens ytterdörr. När ingen öppnade sprang hon istället till grannen mitt emot som handlade direkt.
– Brandsläckaren står i hallen. Jag ryckte sprinten på gräsmattan, krossade rutan och släckte, säger grannen Mats Elfsten.
Han berättar att han är utbildad väktare och har deltagit i många brandövningar. Det gäller att handla fort och inte stå och fundera.
– Vissa drar sig ju för att krossa en ruta, säger Mats.
Bara på den korta tiden det tog från att Agneta hade reagerat tills det att Mats krossade fönsterrutan hade lågorna hunnit växa till sig. Mats menar att det bara var frågan om minuter innan elden hade kunnat ta i en gardin och att den branden som var alstrade en otrolig värme.
Samtidigt som Mats sprang ut ringde hans fru Helena Elfsten och larmade och innan brandkåren var på plats var elden släckt. Det krävdes bara några tryck med pulversläckaren och trots att alla dörrar var stängda letade sig pulvret in i rummen bredvid.
Tur i oturen fanns det åtminstone. Familjens hund som annars gärna sitter i köksfönstret och spanar ut var inte hemma den här kvällen. Agneta berättar att hon egentligen inte heller skulle ha varit hemma i fredags kväll. Det var en ren slump stod att hon stod i sitt kök och såg vad som hände.
– Jag tyckte jag hörde lite musik och tänkte att någon hade fest, men det måste ha varit brandvarnaren jag hörde, säger hon.
Jenny och Rickard Gustavsson är sina grannar evigt tacksamma. Jenny berättar att de egentligen aldrig har levande ljus på det sättet men att de nu till advent hade en ljusstake. När de fick reda på vad som hänt kändes det som ett slag i magen.
– Jag är chockad och gråten är nära, men jag är så tacksam att jag har ett hus att komma hem till. En stor eloge till Agneta och Mats, säger Jenny.
De håller alla med om att det var en ordentlig väckarklocka och att man får vara försiktig med sina adventsljus. Men grannarna har de inte slutat att tända sina juleljus.
– Adventsljusen måste vi ha, det hör till. Men man är ju försiktig, säger Helena Elfsten.