När Irina Wigren kliver in på tidningen syns det tydligt att hon blixtsnabbt registrerar hur arbetsplatsen ser ut och jag får snabbt säga att det är tillfälliga lokaler vi sitter i. Att vi inom kort är tillbaka i det gamla, men nyrenoverade tidningshuset.
Hon har vanan inne att besöka arbetsplatser och bedöma dem, som en del i det arbete hon har.
– Tidigare arbetade jag som produktionsansvarig på ett modeföretag. Nu arbetar jag som konsult för olika svenska modeföretag och fungerar ofta som länk mellan kunden och leverantören, berättar hon.
Ett jobb som innebär resor till länder där mycket av de kläder som säljs i svenska affärer produceras.
– Mest är det Turkiet och Asien, oftast Thailand. Mitt senaste besök på en fabrik var i december utanför Bangkok hos ett väveri och två skjortleverantörer. Det finns en förhoppning om att ett svenskt modeföretag ska lägga sin produktion där, fortsätter Irina Wigren.
Hon har märkt hur klädindustrin mer och mer blivit medveten om de miljöpåverkningar den gör och vad de som tillverkar kläderna har för arbetsförhållanden. Något som i grunden beror på vad de vanliga privatpersonerna som till slut ska köpa kläderna har för krav och förväntningar. Konsumentmakt i praktiken.
Själv har Irina utbildat sig i området, bland annat genom att ha gått högskolekursen "Det ansvarsfulla modeföretaget".
– Det handlar om mer än bara produktionen. Man pratar mer om hela livscykeln. Det handlar ju om allt från frön i jorden och träd till transporter, livslängd och hur mycket ett plagg behöver tvättas.
– Bomull till en vit tröja kräver exempelvis mycket vatten när den odlas. Men samtidigt så måste troligtvis en vit tröja tvättas oftare då smutsen syns och det påverkar också miljön. Är bomullen av dålig kvalitet så håller dessutom tröjan lika länge. Och dåligt material är svårare att återanvända efter att plaggets livslängd är över, berättar hon.
Har du besökt en fabrik där det inte har varit bra?
– Ja, jag var på ett väveri utanför Bangkok där det var grisigt redan inne på kontoret och det brukar inte vara ett bra tecken. Tygrester hade grävts ner i jorden utanför och det gick knappt att andas inne i fabriken för allt damm. Trots det hade de som jobbade inga munskydd. Det var hög ljudnivå och de hade inga hörselskydd.
Lyssnade din kund på dig?
– De lyssnade på mig, det blev inget. Det var ett lätt val den gången, det fanns andra tillverkare att välja på.
Hon berättar att det kan vara svårt att som ett mindre modeföretag göra mer avancerade tester och kontroller av leverantörer. Ett sätt kan vara att titta på vad större kedjor som har rykte om sig att vara ansvarsfulla använder sig av för leverantörer. De har muskler att göra ordentliga kotroller – och ställa krav.
Vad kan man tänka på som konsument?
– Att allt kostar pengar. Ska det finnas brandskyddssäkerhet i fabriken och drägliga löner kostar det pengar. Har kläderna kort livslängd på grund av dålig kvalitet eller att det är ett mode som snabbt blir omodernt påverkar det också miljön.
– Billigt och bra existerar inte. Någonstans är det alltid någon som betalar för det.