Ulrica Truedsson (S) är ordförande i nämnden och leder dess enskilda utskott. Det var den instansen som först sa nej till familjens önskan om personlig assistans.
Avslaget överklagades till förvaltningsrätten – som dömde till familjens fördel. Därefter har kammarrätten, efter att också kommunen överklagat, inte sett skäl att pröva domen.
Truedsson ställer nu nämndens hopp om ändrat domslut till Högsta förvaltningsdomstolen.
– Det är inte så att vi inte vill hjälpa familjen. Det har diskuterats flera olika lösningar och vi vill se att det blir de allra bästa åtgärderna som sätts in, säger hon.
Vård- och omsorgsnämnden står dock fast vid sin tidigare bedömning. Den medger att flickans grundläggande stödbehov är större än för ett friskt barn i samma ålder.
Men behovet är sammantaget inte så stort att det motiverar personlig assistans, tycker nämnden.
Särskilt ifrågasätts förvaltningsrättens bedömning av tillsynsbehovet, som grundar sig på flickans agerande i kombination med svårigheten att kommunicera. Alla barn kräver en omfattande tillsyn. Om agerandet hos just denna 4–5-åring medger personlig assistans, behöver domen prövas så att det i framtiden står klart vad som gäller, resonerar nämnden.
Enligt Ulrica Truedsson kompliceras ärendet ytterligare av att det i förvaltningsrätten finns ännu ett mål som rör samma barn. Det behandlar Försäkringskassans beslut att inte bevilja familjen assistansersättning enligt socialförsäkringsbalken. Nämnden är kritisk till att båda ärendena inte har prövats parallellt.
– De hänger ihop med varandra och vi vill därför gärna se att de prövas samtidigt.
Flickans mamma Cecilia Skoglund befarar att kostnaden för personlig assistans är ett tungt vägande skäl för kommunens inställning. Hon minns med avsmak avslöjandet att Katrineholms kommun har anlitat ett konsultföretag som lär LSS-handläggare att neka funktionsnedsatta personer lagstadgad hjälp.
Är det på grund av kostnaden som vård- och omsorgsnämnden drar ärendet till sin spets?
– Det är inte ekonomin det handlar om. Det handlar om att det ska bli rätt stöd och en bra, långsiktig lösning, säger Ulrica Truedsson.
Så det är inte handläggarnas ansvar att i första hand ta ett budgetansvar, och i andra hand se till den enskilda människans behov?
– Nej, det är det inte. Det är tydligt i det här specifika ärendet, pengar har inte diskuterats.