Hvalstaskogens naturreservat består av gammal barrskog, där flera sällsynta växter, mossor och lavar trivs. Enligt länsstyrelsen som fattat beslut om reservatet är miljön skuggig med stabil luftfuktighet även under varma dagar. Mossor som annars har svårt att konkurrera med andra växter trivs på de döda träden och på murken ved. På fem platser i det nya reservatet växer den gröna sköldmossan, en svårupptäckt art. I reservatet finns också två mindre våtmarker med gammal, gles tallskog.
I många fall har naturreservaten i Sörmland gjorts tillgängliga för allmänheten med allt från vandringsleder, grillplatser och informationstavlor. Enligt naturvårdshandläggaren Bo Westman är dock Hvalstaskogen inte något lättillgängligt naturreservat.
– Det ligger lite illa till, det är inget besöksvänligt område och vi kommer inte satsa så mycket på att få besökare hit. Det finns ingen väg in i området och området i sig är otillgängligt, en nordsluttning full med stora stenar att kliva omkring bland, säger han.
Varför är just det här området viktigt att skydda?
– Det handlar om biologisk mångfald och att bevara arter. Här finns det främst sällsynta mossor och lavar. Två av de 16 svenska miljömålen täcks också in här; levande skogar och ett rikt växt- och djurliv.
– Målsättningen är att bevara alla levande växter och djur som Sverige har ansvar för. Varje art i sig har ett egenvärde men även en funktion i hela ekosystemet, fortsätter Westman.
Egentligen var det tänkt att kommunen skulle få ännu ett naturreservat. Kokärrets fanns med i samma process som Hvalstaskogen, men det får vänta åtminstone till januari innan ett beslut kan fattas.
Kokärret ligger cirka elva kilometer öster om Äsköping och sju kilometer norr om Bie. Här handlar det främst om att bevara myren, sumpskogen samt områdets hydrologi.
Sörmland har i dagarna fått ännu ett nytt naturreservat. Det ligger vid sjön Misteln, drygt fyra kilometer norr om Stjärnhov i Gnesta kommun och heter Misätters naturreservat. Reservatets 14 hektar utgörs till största delen av betesmark och det största värdet är grova ekar.
"Tillgång till denna typ av träd är i många fall avgörande för vissa hotade arters fortlevnad. I Misätters ekhagar är bland annat flera hotade lavar och skalbaggar helt beroende av dessa gamla grova träd", motiverar länsstyrelsen beslutet.