Fyr år efter att Carin Gerhardsen utkom med Pepparkakshuset framstår hon som allt mer hemmastadd i sin författarroll. När hon är ute och pratar om sina böcker träffar hon andra författare, jobbet är inte lika ensamt längre.
– Första året kände jag ingen, säger hon.
Carin Gerhardsen har också hittat ett arbetssätt när hon skriver som fungerar för henne.
– Jag börjar med att tänka i fyra-fem månader. Jag sitter i en soffa och bara stirrar.
Carin tänker ut hela intrigen så att den fungerar. Sedan gör hon ett ganska detaljerat synopsis utifrån det.
– Sedan är det bara att sätta sig ner och skriva ner det! säger hon.
Riktigt så enkelt är det förstås inte, och manuset och dess gestalter börjar i viss mån leva sina egna liv under arbetets gång.
– När jag skriver kan saker påverkas.
I alla Carin Gerhardsens deckare är morden mycket brutala. Många scener i böckerna är riktigt läskiga. Man kan undra hur en väletablerad, medelålders tvåbarnsmamma sprungen ur Katrineholms medelklass kan hitta på alla böckernas vidrigheter.
– Jag tänker på vad jag själv skulle vilja läsa, vad som griper tag om strupen. Jag gillar skräck och det som är otäckt och jag gillar att lida när jag läser och tittar på tv. Det ska vara otäckt och tragiskt.
Något av det läskigaste Carin Gerhardsen vet är dubbelliv. Det fascinerar henne och hon fantiserar gärna om dem som gör det. Hon frågar sig hur de tänker och känner, hur rädda de är att bli avslöjade och hur de ändå inte kan styra över sitt inre tvång.
I Helgonet finns dubbellivet med som en ingrediens.
Nästa bok, som Carin Gerhardsen skriver på nu, är planerad att utkomma i juni nästa år. Den ingår också i Hammarbyserien, och läsarna får fortsätta att möta poliserna i kommissarie Conny Sjöbergs utredningsgrupp.
– Den handlar litegrann om ensamhet, berättar Carin Gerhardsen.