Det är sen måndagskväll och Felicia Kjellqvist är snart klar med sitt arbetspass på Stavstugans förskola. Det är hennes tur att stänga, men genom ett fönster ser hon en gestalt i mörkret ute på gården. Personen signalerar till henne med en tändare vilket gör att Felicia går för att leta reda på någon annan från personalen. Det är då hon märker att korridoren är full av rök. Det brinner i personalrummet.
– Herregud, det brinner verkligen, hinner jag tänka och inser att jag måste försöka få tag i en brandsläckare, berättar Felicia Kjellqvist när vi träffas en knapp vecka efter branden.
Hon springer igenom skolan för att se om någon annan finns kvar och hittar lokalvårdaren.
– Jag skriker åt henne att ringa 112 medan jag letar upp en brandsläckare. Jag är osäker på hur den fungerar men tänker ändå att jag måste prova att släcka, säger Felicia.
Tillbaka i korridoren har röken blivit betydligt tjockare. Hon kan inte längre stå raklång utan får huka sig fram till personalrummet.
– Jag sätter mig utanför rummet och sprutar in i det – och det fungerar. Men släckningen gör att det bolmar ut svart rök som sticker i ögonen. Jag ser inte någon mer eld så jag springer tillbaka till städerskan, fortsätter Felicia.
Lokalvårdaren har i sin tur lyckats få kontakt med larmcentralen som bett de två att lämna byggnaden.
Väl ute ser de att det elden nått upp till taket inne i entrén och de inser att det enda de kan göra är att öppna grindarna så att räddningstjänsten kan komma in på området.
Hur känns det för dig och de andra i personalen att något sådant här hänt?
– Alla är väl chockade. Det är förskräckligt att någon smugit runt och tänt på medan vi var. Och det kommer nog kännas obehagligt nästa gång jag ska stänga förskolan själv. Vi kanske får förändra rutinerna.
Läs mer om branden här!