Lena Appel håller på att klistra små svarta tejpremsor på golvet i Katrineholms konsthall när vi kommer.
– Jag håller på att märka ut färdvägarna, de kommer att slingra sig genom konsthallen, säger hon.
Vem eller vilka som ska färdas på dessa vägar är inte självklart. Kanske är det samlingen med små gubbar som sitter i en gammal dockvagn. Eller också är det betraktaren. Kanske båda.
Att komma in Katrineholms konsthall när Lena Appel stället ut är som att komma in i en annan värld. En fantasifull sagovärld, där det finns både svärta och humor.
– Det är lite som i Alice i Underlandet, det humoristiska som jag måste ha för att stå ut, säger Lena Appel.