Skulptören och videokonstnären Hanna Stahle flyttade till Katrineholm för två år sedan, och bor och arbetar i Sjöholms nedlagda skola. Men det är första gången som hon ställer ut i sin nya hemstad.
Spännande, men inte särskilt laddat, tycker hon.
– Jag har faktiskt inte lärt känna Katrineholm så mycket ännu. Jag har jobbat mycket och reser mycket. Men skogen och naturen vid skolan där jag bor är underbar. Och här, säger hon med en svepande blick i Ängelns utställningslokal, har jag blivit bra mottagen.
Konsthallen är till den 16 maj förvandlad till ett Metropolis, en moderstad där ett tiotal av Hanna Stahles skulpturer binds samman i halvcirkel av det centralt placerade Hjärnkontoret. Installationen styr konstnärens samhälle av skulpturer som är tillverkade av plåt, glas och trä, och härskar till synes oinskränkt – eller kanske inte? Frågorna är många och ska så vara, tycker konstnären.
Besökarna har inte tillträde till kontorsrummet, men kan beskåda hjärnan i arbete genom fönster och gluggar. Till installationen hör också en pulserande verksamhet bakom en stängd dörr – och väggtelefonen. I den hörs någon försöka meddela sig med Hjärnkontorets makthavare. Metropolis "lilla människa" är inte tillfreds med sakernas tillstånd och för en svarsökande monolog i luren.
Hanna Stahle signalerar inga glasklara budskap med sin utställning, men säger att hon utgått från egna funderingar om politik, hållbarhet och medborgarnas roll i samhällsbygget.
– Mitt Metropolis är en samling funderingar kring samhället – hur det fungerar och inte fungerar. Och om det kontrollerade och det okontrollerade, beskriver hon och menar att det är upp till betraktaren att dra sina egna slutsatser om vad konsten har att berätta – om både framtiden och samtiden.
– Jag vill att betraktarna ska upptäcka olika saker. Verket som helhet växer av att det diskuteras och funderas på.