EC –53. Så står det på en av väggarna i skyddsrummet under Gröna kulle. För en dryg vecka sedan gjorde tidningen ett reportage om det stora skyddsrummet i Katrineholm som byggdes mitt under kalla kriget. Tanken var – och är fortfarande – att det ska rädda livet på 500 katrineholmare om bomber, kemiska stridsmedel – eller till och med en atombomb skulle släppa i närheten.
På en av väggarna såg vi en inristning och den omnämndes i texten. Som ett eko från det förgångna, en påminnelse om de människor som byggde anläggningen. För katrineholmaren Erik Carreman var det verkligen en påminnelse – om att det var han som hade ristat in sina initialer 1953.
– Jag mindes att det var ett av jobben jag gjorde som murare. Skyddsrummet gick rakt ner i urberget och det rann mycket vatten. Vi fick täta flera gånger genom att slamma murbruk, berättar Carreman.
– Det var inte helt lätt att göra innan man lärt sig tekniken. Man kastar murbruk med sleven över huvudet. Det är svårt i början, men sedan blir man van, fortsätter han.
Ett par månader jobbade han med bygget av skyddsrummet. Hans minns de andra murarna som han arbetade med.
– Men nu är det bara jag som lever. Jag minns arbetsledaren Sven Hallin och arbetet med betonghjulet som skulle kunna rullas för den stora öppningen. Det var en fin konstruktion som murades på plats.
Väggen på skyddsrummet är inte den enda plats i Katrineholm som bär Erik Carremans initialer.
– Det var en grej bland murarna. Lite som luffarna gjorde. Jag har ristat in mina initialer och årtal uppe på vinden på många skorstenar jag murat. Bland annat fem kåkar på Stensättersgatan som byggdes mellan 1952 och 1957.
När Erik Carreman arbetade med skyddsrummet var han 31 år gammal. Nu har han hunnit bli 94 år. Men än verkar han vara för ung för ålderdomshemmet.
– Jag har ansökt tre gånger om att få flytta in på Igelkotten, men har fått avslog. De tycker nog att jag är för pigg, men jag ska försöka igen. Jag tycker att jag har åldern inne.