Lördag den 14 juni tar Elsa Östlund studenten från fordons- och transportprogrammet på Katrineholms tekniska college. Då är hon färdig personbilstekniker och redan på måndag börjar hon jobba på Möller bil där hon fått anställning.
Förutom en anställning kan hon också glädja sig åt att hon är bäst i Sörmland. Nyligen skrev hon, tillsammans med över 1 000 andra elever i landet som går samma inriktning, Transportföretagens teoretiska yrkesprov och Elsa fick bäst resultat i länet.
– Det känns konstigt, men kul. När jag gjorde provet kände jag "ska det vara så här lätt?" Sen var det några frågor som var lite svårare och då fick jag tänka tillbaka på praktiken och vad mina handledare lärt mig.
Elsa Östlund har inget stort intresse för att meka med bilar på fritiden. Hon är en hästtjej och mycket tid spenderas i stallet. I familjen och släkten finns flera hästgårdar. Men det var hennes morfar som inspirerade henne till att välja fordons- och transportprogrammet.
– Morfar har alltid jobbat med bilar, mest vetaranbilar. Han skruvar bara fint, säger Elsa och skrattar.
Tanken var från början att Elsa Östlund skulle bli lastbilsförare och sen vidareutbilda sig till diplomerad hästskötare. Hon ville jobba i tävlingstall och köra hästar.
– Det var min dröm. Jag kom in på transportinriktningen i tvåan. På praktiken åkte jag med ett timmerbilsföretag, men insåg ganska snabbt att det inte var något för mig. Jag tänkte ska jag sitta här i lastbilen själv hela dagarna. Jag är nog för social för det.
Så hon bytte tillbaka till personbil. Ett beslut hon är väldigt nöjd med i dag.
– Mitt självförtroende har steppat upp sen jag började här. Man kan mer än vad man tror och det är något man hela tiden får påminna sig själv om. Det är ett utmanade jobb och man kan alltid bli bättre.
Hur känns det att ta studenten?
– Alla jag känner tycker det ska bli så himla kul, men jag tycker mest det är jobbigt. Visst ska bli kul och man är taggad, men det känns konstigt att sluta göra något som man gjort sen man var sju år.
Skolan, praktiken och lärarna har varit en trygghet berättar hon.
– Min mentor Andreas har inte bara varit en lärare han har varit en kompis, en extrapappa. Han har alltid funnits där i alla stunder, vilket jag är jättetacksam för. Och utan mina handledare på Möller så hade jag nog inte haft ett jobb, de har ju lärt mig allt jag kan.