Tjänstehunden Åke som valp, 11 veckor gammal 2021.
Det är snart fyra år sedan tidningen träffade valpen Åke på polishusets gård. Då var Mi Jos Åke, som är hans fullständiga kennelnamn, elva veckor gammal: liten, busig och långörad. Träningen till polishund hade redan börjat, varvad med mycket lek. Vid ett års ålder testades hans egenskaper, för att se om han skulle passa som tjänstehund hos polisen.
Åke vill gärna bli klappad och bjuder också på pussar själv, när det inte är skarpt läge.
– Han klarade ettårsprovet, med förbehållet att han behövde mogna. Han trodde lite för gott om folk. Men nu har han mognat och har mod och skärpa, säger hundförare och polisen Johanna Wärn.
Åke har sedan han var valp även bott hemma hos Johanna. Han är nu högbent och stilig, och dessutom en populär avelshanne och mångkunnig tjänstehund.
Den här dagen är han med matte och många andra av polisens hundförarekipage på polisens övningsbana mellan Katrineholm och Flen. Hundarna testas i sådant som lydnad, höger om, helt om och stanna, hopp över hinder, ligga stilla långa stunder och att inte reagera när någon skjuter knallskott en bit ifrån dem.
Varje år testas hundarna, bland annat i lydnad. Här genomför Åke sitt lydnadsprov med full pott.
I ett moment ska Åke sitta och vänta när Johanna Wärn går iväg ett hundratal meter. Sedan ropar hon till sig hunden, men efter halva sträckan ska han stanna tvärt och lägga sig ned på kommando. Åke klarar alla delprov galant utan att behöva göra om något.
Till vardags deltar Åke i många olika sorters polisarbete.
– Man vet aldrig. Man kommer till jobbet och ser om det ligger några inbrott från natten man behöver åka på och låta hunden leta. Det kan vara vanliga spårjobb, gärningsmän som försvunnit iväg. Det kan vara inbrott, eller att vi biträder kollegor och kanske vaktar baksidan på någon byggnad, säger Johanna Wärn.
Gladast är Åke när han får spåra.
– Han har just gått grundkursen i att spåra vapen och narkotika. Även om människor inte kan känna lukten av kokain, heroin, amfetamin, så kan hundarna det. När de spårar vapen känner de krutlukten.
Svenska polisen har omkring 400 polishundar, eller tjänstehundar. De deltar i mellan 25 000 och 30 000 insatser varje år. Siffrorna är från 2019.
Åke har just gått grundkursen i att spåra vapen och narkotika.
"Rent privat är han morgontrött och älskar att ligga i soffan", avslöjar Johanna Wärn.
Johanna har svårt att komma på något område som Åke visar mindre intresse för.
– Han är väldigt arbetsvillig. Rent privat är han morgontrött och älskar att ligga i soffan, chilla och titta ut, men så fort jag tar på mig arbetskläderna är han med, han älskar att jobba också.
Mest tid lägger hundförarekipaget på räddningssök, när någon är försvunnen och antingen avsiktligt håller sig undan eller har kommit vilse. Åke har varit behjälplig att hitta saknade personer.
– Man kanske kommer till en stor skog. Det är väder och vind och många lukter. Det tar lång tid att öva på, men det är så viktigt. Man skickar iväg hunden längs stigar, ledstänger, i skogen. Det är svårt om man har en hund som kanske inte hörsammar och lyder när man ropar tillbaka den, eller om den är mattekär och inte vill gå så långt bort. Men Åke fungerar helt okej i de sammanhangen också. Han älskar människor, det är en fördel. Man måste göra det positivt för hunden, den ska veta exempelvis att "hittar jag någon får jag min boll".
Johanna Wärn med schäferhunden Åke.
Att vara hundförare är polisens allra bästa jobb, tycker Johanna Wärn.
– Att få arbeta med hunden. Det är väldigt kul på de jobb där hundens roll är avgörande. Där den hittar något som vi andra letat efter. Där man kanske lämnar in något föremål och får en dna-träff. När det är viktigt för brottsutredningen, det är kul.