De tre kommunerna vill utveckla den mellankommunala samverkan i Tisnarbygden. Det är det vidsträckta, men ganska glest befolkade, området runt sjön Tisnaren.
Där möts tre kommuner – Katrineholm, Vingåker och Finspång – samt Södermanlands och Östergötlands län.
För denna samverkan har en gemensam avsiktsförklaring tagits fram. På onsdagen klubbades den av kommunstyrelsen i Katrineholm. Nästa steg är att skapa en utvecklingsplan, som ska beskriva förutsättningarna, möjligheterna och behoven som finns i Tisnarbygden.
I Tisnarebaden, bara några hundra meter från länsgränsen, och dessutom den gamla gränslinjen mellan Svealand och Götaland, bor Bosse och Ingrid Arvidsson i Katrineholms kommun och i Södermanlands län. Grannen Per Wikström bor en kilometer därifrån fågelvägen på gården Bonäs, men i Finspångs kommun och Östergötlands län.
Postadressen är Katrineholm för båda hushållen. Båda har också betydligt närmare till Katrineholm än till Finspång; skillnaden är omkring fyra mil.
— Det finns 47 fastigheter i vårt område. Det är ett välmående samhälle utan problem alls egentligen, säger Bosse Arvidsson och berömmer bland annat Länstrafiken som ganska nyligen utökade turtätheten under skolterminerna.
Både paret Arvidsson och Per Wikström konstaterar att det råder brist på naturliga mötesplatser i bygden.
Förr fanns matbutiker överallt i småbyarna. Den sista, i Hävla, lades ner för några år sedan. Och för Per Wikström och andra som bor på Finspångssidan finns frågetecken om hur samhällsservicen fungerar.
Vad som händer om Per Wikström ringer räddningstjänsten vet han inte. Är det brandkåren i Katrineholm eller Finspång som kommer?
— Det finns många historier om hur lång tid det tar innan polisen i Finspång kommer, säger han.
Både han och paret Arvidsson konstaterar också att bygdens invånares tillgänglighet till vården skulle tjäna på mer kommunsamverkan.
— En stötesten har med vården att göra, eftersom vi hör till olika landsting. Ska man söka för något större blir det Norrköping, säger Per Wikström.
Wikström har länge varit engagerad i föreningen Rädda Tisnaren, och berättar att föreningen i decennier arbetat för mer samverkan över gränserna. Han hoppas att den nya planen ska ge konkreta resultat.
— Jag är luttrad. Vi är ganska bortglömda. Finspångs kommun har svårt att hitta hit, och bland katrineholmarna är det många som inte vet var vi bor.