– Är ni med? Har ni förstått?
Taki Mohammad har ritat ett cirkeldiagram på vita tavlan och undervisar energiskt. Eleverna hummar, de hänger med: "hela cirkeln? 360 grader!".
Det är en vanlig lektion på Duveholmsgymnasiet, men samtidigt finns nästan ingenting som är vanligt i detta klassrum. På introduktionsprogrammets språkintroduktion samlas elever som har sett föräldrar och syskon dö i Medelhavet. Elever som har tagit sig på egen hand till Sverige. Elever som aldrig har gått i skolan och som får lära sig läsa och skriva först på gränsen till vuxenlivet. Elever som har studerat på högskolenivå i hemlandet och snabbt tar till sig det nya språket. Elever som har ett tungt bagage av upplevelser, eller som har skonats från stora förluster.
TV: De får lära ifatt i ett nytt land
För att möta detta krävs flexibilitet.
– Och den har vi. Vi träffar folk från andra kommuner och förstår att vi ligger långt framme i vårt arbete. Vi har en bra mottagningsrutin.
Det säger Taki Mohammad, arbetslagsledare och mottagningssamordnare för nyanlända på gymnasieskolan, när KK möter honom och pedagogen Marie Celing i ett konferensrum intill matsalen.
Att rutinerna fungerar så bra tillskriver han goda pedagoger med stor erfarenhet – och så den där flexibiliteten, igen.
När KK besöker skolan finns 96 elever inskrivna.
– Det kommer nya nästan varje vecka.
Pedagogerna är de första som eleverna möter på skolan, tillsammans med skolsköterska och studievägledare. Ungdomarna tas emot och deras kunskaper kartläggs av Marie Celing som kollar hur många år och i vilken skolform eleverna har gått i skolan. Ungdomarna testas i att tala, läsa, skriva och lyssna på modersmålet och får motsvarande test i svenska och engelska, om möjligt är. Deras kunskaper i matematik kartläggs, och så får de en introduktion till det svenska skolsystemet.
– Veckan därpå börjar de, berättar Taki Mohammad.
Eleverna placeras i grupper beroende på kunskaper. Ju mindre studievana, desto mindre grupper. Studiehandledarna, nio till antalet, är med sina språkkunskaper mycket viktiga för både pedagoger och elever i skolans vardag.
Men i klasser där eleverna har det bagage som de har kan dagarna inte handla om enbart undervisning. Vissa bor hos stödfamiljer eller i hem för ensamkommande flyktingbarn. Lärarna blir en extra vuxen i deras liv och hjälper till med allt från kontakter med Migrationsverket till att boka tid hos tandläkare.
– Man blir som en extraförälder, säger Marie Celing.
Många asylsökande elever befinner sig som i ett väntrum där numret på deras lapp aldrig tycks ropas upp.
– De väntar på sina fyra sista siffror. Det finns mycket oro.
Kuratorerna på skolan drar ett stort lass och lärarna har själva möjlighet till handledning. Samarbetet med boendet Fenix i Vingåker och med kontaktpersoner och gode män betyder mycket för skolpersonalen.
På Duveholmsgymnasiet jobbas det hårt för integrationen. Ett exempel är samhällsvetenskapsprogrammets projekt ihop med de elever som helt saknar skolbakgrund. Samarbetet kretsade kring kultur, lek och tävlingar och resulterade i spontana kontakter efteråt.
– Integrationen är en väldigt viktig fråga. Vi börjar här. Men ibland har vi inte tid, säger Taki Mohammad som önskar att skolan fick möjlighet att anställa en integrationspedagog.
– Vi behöver mer samarbete och förståelse i kommunen, även från politiken, säger han och trycker på hur viktigt det är att integrationsarbetet organiseras på ett bra sätt för hela kommunen.
Nästa termin kommer inte resurserna att räcka till på språkintroduktionen. Eleverna blir allt fler.
– Vi räcker till idag, men inte framöver, säger Taki Mohammad.
Åter i klassrummet börjar mattelektionen lida mot sitt slut. Lunchrasten väntar. Ahmad Alkhatib och Maslah Ibraahim har kommit långt med svenskan på bara något år.
– Första året var svårt, när jag inte förstod och inte kunde svenska, säger Ahmad Alkhatib.
– Det blev bättre efter ett år, instämmer Maslah Ibraahim.
Nu satsar båda mot ett nationellt gymnasieprogram.
– I Syrien ville jag bli apotekare. Nu satsar jag på undersköterska, säger Ahmad Alkhatib som tillägger att apotekardrömmen lever.
På fritiden blir det kompisar, gym och fotboll. Men mest studier.
Det kan eleverna i ett klassrum en trappa ner skriva under på. De berömmer studiehandledarna och lärarna, men konstaterar att de måste klara grundskolekompetensen innan de kan fortsätta att beta av ämne för ämne på gymnasiet.
– Jag vill bli journalist och måste klara tolv ämnen, säger Marina Deshli som snart fyller 18 och har bråttom med studierna.
Hon vill inte halka efter sina jämnåriga och förklarar att hennes yngre syskon har det lättare som har mer tid på sig att hinna ifatt. Men hon har siktet inställt på att snabbt erövra det nya språket fullt ut och nå sitt mål.
– Om man har drömmar, då måste man kämpa.