Mogai öppnade redan i början av förra året. Men det var först efter sommaren som kaféverksamheten för unga hbtq-personer började marknadsföras.
‒Det ger hbtq-personer ett rum där man kan fokusera på att vara sig själv och göra det man vill utan att vara rädd för felköningar, kränkning eller utanförskap samt att träffa andra människor med en annan nivå av förståelse. Det gör givetvis skillnad för individen men också i samhället, säger Julian Yderbo som är ansvarig för verksamheten.
Kaféet på Perrongen har öppet en dag i veckan. Varje gång står en ny aktivitet på programmet. Den här kvällen ska besökarna skapa en film.
‒Den här dagen är helig för mig. Det här kan vara den enda bra dagen på hela veckan. När man har en tung vecka och det är mycket i skolan, då är det här paradiset, säger Selma Merdovic.
Julian Yderbo har skrivit ord på rosa lappar. Emelie Andersson väljer fyra av lapparna. Spegel, snöre, under bordet och vid en ingång står det på dem.
‒Vad känner ni spontant? undrar Julian Yderbo.
Han plockar fram ett stort pappersark, lägger det på bordet, sedan börjar de spåna. De hittar associationer till orden. Bygger små scener kring dem. Och en kort berättelse växer fram.
De kommer fram till att det ska handla om ett barn som växer upp utan den ena av sina föräldrar. Och som reser tillbaka till sin barndomsstad för att försöka lösa upp knuten på livssnöret.
De lottar ut rollerna, rotar fram lite scenkläder i rekvisitaförrådet, sedan smakar de på replikerna. Jacob Heinonen ropar "tystnad, tagning". Och så börjar kameran att rulla.
‒Många människor ser nog på hbtq som en separatistisk grej, att en person som är hbtq bara identifierar sig med sin könsidentitet eller läggning. Man får inte glömma bort att de av oss som är hbtq är mer än bara det, säger Julian Yderbo.
‒När jag kommer hit umgås jag med folk. Annars sitter jag mest framför datorn. Många av mina vänner har flyttat till andra orter, säger Alex Törnvall.