För sju år sedan köpte den pensionerade slöjdläraren Vinko Borsic 27 hektar jordbruksfastighet mellan Forsa bruk och Östra Vingåker. Skogen som fanns på fastigheten var i eländigt skick, berättar han.
Vi vandrar runt i skogen och ser att det faktiskt är ljust och luftigt, speciellt mellan granstammarna, i Vinko Borsics skog. Stammarna är raka och fina och har inte ett spår av några grenar mer än på den översta tredjedelen av varje träd.
Tar sig fram i Borsics granskog gör man obehindrat. Det finns inga grenar eller torra kvistar i kroppshöjd, bara rena, fina och raka stammar.
Förklaringen till att träden här ser ut som de gör är att Borsic stamkvistar varje vinter, det vill säga han sågar bort två tredjedelar av alla kvistar och grenar på träden. Syftet är att om cirka 30 år kunna skörda kvalitetsvirke som saknar torra kvistar och fula kvisthål.
— Jag försöker få in luft under träden, säger Vinko Borsic och berättar att metoden gör att trädet växer mer på höjden och att stammen inte vrids så lätt.
Traditionen, att stamkvista träden, har han haft med sig från sitt hemland Kroatien där det är vanligt och en metod som har använts i ett par hundra år.
— Där är man rädd om granen, som inte är lika vanlig som i Sverige. Man tillverkar fortfarande fönster av granvirke, säger Vinko Borsic.
Varför stamkvistning inte är så vanlig i Sverige tror han beror på att pappersindustrin varit så stor i Sverige och mycket av den svenska skogen går till pappersmaskinerna och inte till sågverken. När man gör pappersmassa av skogen så spelar det ingen roll om trädet är fullt av kvistar. Nu börjar läget bli ett annat.
Efterfrågan på papper minskar. Ju mer datorerna tar över som informationsbärare, desto mindre blir efterfrågan på massaved. Då måste skogen i stället bli virke och då blir det ett problem med kvistiga plankor, tror Vinko Borsic.
— Jag talade med en byggare som berättade för mig att det är oerhört svårt att få tag på reglar med kvalitet. Därför har man börjat använda metallprofiler mer och mer, säger Vinko Borsic.
På 1990-talet konstruerade några forskare på Umeå universitet en maskin för att stamkvista, berättar Vinko Borsic.
— Men det blev aldrig någon succé här i Sverige, säger Vinko Borsic.
Han berättar att han inledningsvis var osäker på om metoden verkligen fungerade i Sverige. Efter sju år kan han konstatera att den faktiskt gör det. Och den fungerar på alla sorts träd, inte bara granen. Vinko Borsic tycker dessutom att träden fått en helt annan, friskare färg, efter att ha fått grenarna borttagna på stammen.
— De ska klippas på vintern, när det är minusgrader. Och jag sparar alltid en tredjedel av grenarna. Den behövs för syreförsörjningen. Efter ett par år är nästan alla spår av kvisten helt borta, säger Vinko Borsic.