Det Ă€r inte lĂ€tt att hitta till Svensk kabelĂ„tervinning. Kvinnan som Ă€r ute och rastar sin hund bor i ett hus tvĂ€rs över gatan. ĂndĂ„ har hon inte hört talas om företaget som legat i industriomrĂ„det pĂ„ Ăster i ett drygt Ă„r.
Men inne i en anonym liten industrilokal stĂ„r ett par mobila maskiner och slamrar. Behzad Farzaneh och Rolf Ăhman matar dem med kablar frĂ„n en hög i ena hörnet av lokalen och i ett annat hörn stĂ„r den fĂ€rdiga slutprodukten i stora sĂ€ckar. Koppar och aluminium sönderhackat i smĂ„ spĂ„n.
Det hela handlar om att Ă„tervinna och sĂ€lja materialet pĂ„ nytt. Urban mining Ă€r ett lite tuffare och mer internationellt begrepp. Och grundaren Ingemar Ăhman vill egentligen kalla det hela för ett gruvföretag.
â Absolut, den benĂ€mningen gillar jag. Det Ă€r gruvnĂ€ringen vi konkurrerar med. Vi tar avfall och fĂ„r fram rĂ„vara pĂ„ nytt, sĂ€ger han.
Ibland kan kretsloppet slutas fort â och hĂ„lla sig inom staden. PĂ„ morgonen har en leverans pĂ„ ett ton koppar gĂ„tt till SKF i Katrineholm.
â Vi fick in kopparn frĂ„n en lokal skrothandlare i fredags, den kanske kom frĂ„n en rivning i staden. Sedan jobbade vi med den under mĂ„ndagen och kunde sĂ€lja den till SKF strax dĂ€refter. Troligtvis Ă€r kopparn redan en del i ett kullagerhus, berĂ€ttar Ăhman.
Sopgubbarna i sommarlovsprogrammet "Tippen" frĂ„n 90-talet hade "Ingenting försvinner â allt finns kvar" som mantra. Ingemar Ăstlund anvĂ€nder en variant pĂ„ det.
â Allting sprids â ingenting försvinner. Ligger det en blykabel i marken kommer det att vara en förhöjd blyhalt i marken runt den och till slut gĂ„r det ner i grundvattnet. DĂ€rför Ă€r det viktigt att ta vara pĂ„ sĂ„dant man en gĂ„ng lagt ner i marken. Förutom att anvĂ€nda naturtillgĂ„ngarna, dĂ„.
Hur mycket handlar om miljöengagemang â och hur mycket handlar om miljö som affĂ€rsidĂ©?
â Det gĂ„r inte att fĂ„ företag att ha ett miljöengagemang utan en ekonomisk vinning. Jag lever inte som jag lĂ€r utan Ă€r en del av den tid vi lever i, men jag har ett riktigt engagemang och tycker det Ă€r intressant med Ă„tervinning.
Ăhman har en hel del funderingar kring konsumtion, resursförbrukning, avfall och de ekologiska fotavtryck mĂ€nniskan lĂ€mnar efter sig. Fotavtryck som blir större och större.
â Det Ă€r intressant i konsumtionssamhĂ€llet. Det förbrukas enormt mycket saker och det Ă€r konstigt att det sedan bara blir avfall. Vi Ă€r fortfarande pĂ„ en lĂ„g nivĂ„, men Ă„tervinningen gĂ„r spikrakt uppĂ„t. Men att göra det till 100 procent Ă€r inte möjligt i vĂ„r marknadsekonomi.
â Det var nĂ„got helt annat om vi gĂ„r tillbaka till 1940-talet. DĂ„ togs saker tillvara pĂ„ ett helt annat sĂ€tt. Man sĂ„g ett annat vĂ€rde i saker, innan konsumtionssamhĂ€llet. Mycket handlar om politiska beslut som styr i rĂ€tt riktning. Nu kan vi slĂ€nga saker som fungerar bara för att vi vill ha nĂ„got nytt.
Plasten Àr det svÄrare att fÄ ekonomi pÄ. En del skickas till Norrköping dÀr det blir till sopsÀckar. Men mycket av kablarna har en plastblandning som Àr svÄrare att bearbeta. DÀrför skickas plasten till Tyskland.
Ett par dagar efter intervjun sÄ brinner det i omrÄdet. Flera lokaler förstörs, bland annat företagets lager dÀr 32 ton plast gÄr upp i rök.
â Det hĂ€r var plast mixad med koppar. Den skulle bearbetas en gĂ„ng till för att separera metallen frĂ„n plasten. Troligtvis var det 3,5â4 ton koppar i det hĂ€r, som försvann som smĂ„ partiklar i röken, sĂ€ger Ingemar Ăhman.
Plasten skickas till Tyskland dÀr den Ätervinns. En lastbil anlÀnde senare under branddagen för att ta ett lass söderut, men fick Äka utan fullt lass tillbaka dÄ mycket förstörts.
â Det var inte bra. Vi utför ett miljöarbete, men det kan bli en konflikt nĂ€r det sker ett olycksfall i arbetet. Lagret skulle ha varit tomt vid nyĂ„r.