När Bosse föddes såg pappa Lars direkt att det inte var något som stämde. Bosse var blå i ansiktet och hade låg syresättning så de fick åka från BB-avdelningen i Nyköping till sjukhuset i Eskilstuna. Dagen efter förlossningen fick de veta att deras son hade en kromosomförändring.
– De tre första sekunderna efter beskedet grät jag av chock men efter det lugnade jag ner mig. Det spelade ingen roll om han hade Downs eller inte, säger Åsa Kihlström.
Efter åtta nätter på sjukhuset, var Bosses syresättning bra, och de kunde åka hem. Första reaktionen från syskonen, när de fick veta att deras lillebror hade Downs, stämde överens med föräldrarnas men sen var det inga problem.
– Jag kan känna en glädje över att mina barn får uppleva en uppväxt med Bosse, så att de förstår att alla är lika bra oavsett om man är annorlunda och behöver extra stöd.
Efter beskedet fick de snabbt information om Downs syndom och tillgång till kuratorer samt sjukgymnaster. Även en föräldragrupp skapades.
– Åren 2013–2014 föddes sex barn med Downs syndrom i Katrineholm och Vingåker, och då startades det en grupp för oss föräldrar. Första träffen tyckte jag var lite jobbig men sen var det jätteskönt att få dela med sig av sina tankar och upplevelser.
Även på sociala medier delar hon med sig av hur det går med Bosse för att släktingar och vänner ska få vara med och se.
Skillnaden på Bosses utveckling jämfört med syskonens är att det tar lite längre tid för honom att lära sig saker, som att lära sig gå och stå. Han har också haft problem med att äta.
– Det blir lite fler sjukhusbesök men i den vardagliga världen är han som vilket barn som helst. Fast han är extra underbar.
Genom habiliteringen har de lärt sig att försöka använda teckenspråk när de pratar med Bosse. Vilket Åsa Kihlström tycker funkar bra.
– Han hänger lättare med när vi pratar och samtidigt använder teckenspråk, han tecknar även själv lite grann, förklarar hon efter att hon format händerna som en boll för Bosse.
På förskolan har Bosse en personlig assistent som hjälper honom. Om han kommer behöva vara kvar ett extra år på förskolan innan han sedan börjar i skolan eller särskolan vet inte Åsa än. Det är något som tiden får utvisa. Rocka sockorna tycker hon är en viktig sak att uppmärksamma eftersom att det inte är något dåligt med att vara annorlunda.
– Det handlar om att visa att olika är bra, säger hon.