Firandet av valborgsmässoafton har anor från medeltiden och är en sammansmältning av germanska, hedniska vårfester och kulten av den katolska abbedissan Valborg. Den helgonförklarade Valborg gravsattes den 1 maj, några år efter sin död år 779.
Valborgsfirandet i Sverige och Finland utvecklades tidigt till också en akademisk högtid. Vid högskolor och universitet åker studentmössorna på den 30 april, och traditionen att hålla vårtal är sannolikt från början en studenttradition. På Skansen i Stockholm har vårtal hållits sedan 1894, av en lång rad kända kulturpersonligheter. I fjol talade poeten och författaren Bob Hansson.
I snart sagt varje buske där människor i kväll samlas för att tända en majbrasa, käka korv, sjunga och bränna av fyrverkerier hålls ett vårtal. Några av talarna har slipat länge på sina formuleringar, andra hälsar våren välkommen med ren och skär spontanitet. Oavsett, kan det vara en konst att hålla ett riktigt bra vårtal.
– Framför allt ska det vara lite lättsamt, uppiggande och stimulerande – så som man vill uppleva våren och dess ankomst. Det får gärna vara humoristiskt men får absolut inte göra att åhörarna går hem och känner sig nedstämda eller tyngda.
Det säger Fredrik Hernblom, civilekonom och lärare, författare och bokförläggare. I fjol vårtalade han i Katrineholms stadspark i egenskap av Årets eldsjäl 2014. I år har han fått den äran hemmavid, vid valborgsfirandet vid Julita gård.
– Årets tal är upplagt ungefär som i fjol. Du vet, för mig handlar det mycket om att omhulda gamla traditioner. Men det är förstås också ett tal till våren, som ju redan hunnit komma medan vi är lite sena att hälsa den välkommen.
I fjol vävde Hernblom in en aktualitet i sitt vårtal: supervalåret 2014. I år håller han talets innehåll mer konventionellt fokuserat på årstiden.
– Jag får definitivt vårkänslor av ljuset och värmen och naturen som börjar spira. Det ger en sprittande känsla!
Fredrik Hernblom har skrivit årets tal på vers och slipat en hel del på det. Det är ganska långt och behöver till stora delar läsas innantill. Valborgskvällens vårtalare i Katrineholms stadspark gör tvärtom.
– Någon har sagt: ge mig en timme att tala så behöver jag tio minuter för att förbereda, men ge mig tio minuter så behöver jag en timme. Ungefär så, beskriver Nicklas Lautakoski processen inför torsdagskvällen.
Äventyraren och författaren Lautakoski – utsedd till Årets eldsjäl 2015 – har inget manus, bara några stödord på ett papper.
– För mig handlar det om att förmedla en känsla. Då beror det på så mycket mer än vad jag säger. Det handlar om hur jag talar, hur kroppsspråket används. Ingen kommer ändå ordagrant att minnas efteråt exakt vad jag sagt, men förhoppningsvis kommer de ihåg glädjen i talet och hur energigivande det var.
Nicklas Lautakoski är liksom Hernblom van att tala inför publik. Men då handlar det vanligtvis om att föreläsa om egna erfarenheter och upplevelser.
– Jag vet inte vad som är skillnaden, egentligen? Ett tal är förstås kortare och behöver vara mer kärnfullt. Det är en utmaning att inte ha hur mycket tid som helst till förfogande, säger Lautakoski som formulerar sin känsla för vårens och den ljusa årstidens ankomst glasklart:
– Det är utmaningarnas tid. Nu är det perfekt läge att börja boka in nya äventyr.