Vilhelm Moberg var redan en välkänd författare och journalist när han dök upp i KK:s spalter på 1920-talet. Genombrottet skulle precis komma med romanen "Raskens" 1927 och Moberg hade skrivit professionellt sedan slutet av 10-talet.
Hans första dokumenterade text i en tidning är novellen "Svens hund" från 1912 som var ett tävlingsbidrag i Aftonbladets ungdomstidning Brokiga Blad: "Sveriges första kolorerade veckotidning". Då var Moberg 13 år gammal och skrev under signaturen Carl Moberg (Carl var ett av hans dopnamn) och hamnade på en hedrande artondeplats.
Men skrivandet började inte på allvar förrän 1919 då Moberg blev volontär på Wadstena Läns Tidning. Där lärde han sig journalistyrket och uppmuntrades av redaktören Pälle Segerborg att se världen omkring sig.
Det var också vid den tiden som Mobergs författartalang exploderade i det som skulle bli över 500 noveller publicerade i olika dagstidningar, främst under 1920-talet.
På 1920- och 30-talet var han flitig medarbetare i Familjetidningen Smålänningen där han regelbundet skrev krönikor, noveller, humoresker och följetonger. Åren 1922-28 var han även lokalkorrespondent i Alvesta, där han bodde, för Nya Växjöbladet.
Vilhelm Moberg kom visserligen från Småland, men runt 1918 studerade den 20-årige skribenten på Katrineholms Praktiska Skolor, alltså läroverket, som då låg i Vita huset på Drottninggatan där nuvarande Viadidakt ligger.
Några år senare, 1926, skrev Moberg ett brev till KK:s chefredaktör Knut Hellberg och erbjöd tidningen att abonnera på material som berättelser, folklivsskildringar och humoresker. Det var således inget rent journalistiskt material det var fråga om. Noveller var emellertid något som alla dagstidningar publicerade löpande vid den här tiden och det var bättre betalt än nyhetsartiklar som bara gav sju öre raden.
Tack vare att Moberg redan hade en stor spridning på sina texter över hela Sveriges tidningsvärld kunde han också erbjuda ett fördelaktigt abonnemang till KK där varje text skulle kosta två kronor styck istället för tre som var det normala priset. Då skulle han leverera två texter per månad.
Abonnenten hade sedan ensamrätt för texten inom sitt spridningsområde, meddelade Moberg i brevet och avslutade: "i händelse Ni skulle intressera Eder för bidrag av mig, emotser jag tacksamt vidfogade beställningssedel i undertecknat skick."
Det prudentliga inslaget med en beställningssedel torde antyda att Moberg vid det här laget var ett riktigt proffs på att jobba som frilansskribent för tidningarna. Både i eget namn och under signaturen Ville i Momåla hade han blivit rikskändis.
Men det var för de folkliga berättelserna med egna erfarenheter i botten han var känd och inte för vad litteraturvetaren Göran Hägg kallar för ”populistisk grovhuggare i samhällsdebatten”. Det kom Moberg bli främst under kriget då han skrev antinazistiska debattartiklar i svensk press, bland annat i Eskilstuna-Kuriren.
Den första text som dyker upp i KK av Vilhelm Moberg är berättelsen ”Rasken gör regementsmötet” publicerad den 26 mars 1926.
Den handlar om Mor Anna som är gift med soldattorparen Rask som ska in i det militära. Hon får klara sig själv med fyra barn och ta hand om djur och lantbruk under en lång tid samtidigt som hon är gravid. Den ena olyckan inträffar efter den andra: taket blåser av ladan, kon blir sjuk, de blir av med en värphöna. Men Mor Anna är en strävsam kvinna som lyckas reda upp allt och samtidigt föda barn hemma i stugan.
Texten är en typisk Moberg-skröna med biografiskt stoff i grunden. Moberg var själv uppväxt i samma sorts fattiga soldattorparmiljö, ättling till flera generationer med soldater. Rasken skulle senare återkomma i genombrottsromanen ”Raskens” som publicerades året därpå.
Moberg var stilbildande när det gällde att berätta om landsbygdens fattiga, jordbrukarlivets id och ävlan som då och då avbryts av plötsliga händelser med dramatiska effekter som resultat. Allt inramat av en objektiv realism som skulle följa genom hela hans författarskap, inte minst i Utvandrar-sviten.
Nästa text av Vilhelm Moberg publicerades i KK ungefär en månad senare, den 23 april 1926. Titeln och även innehållet var något helt annat än Raskens; ”Kärlek och filosofi”.
Berättelsen handlar om ung man som är på väg till sin älskade och de ska gifta sig dagen därpå. På tåget börjar han av en tillfällighet att läsa filosofen Schopenhauers verk ”Världsreflexer del II” där det står att lyckan är en falsk föreställning, en illusion, samt att giftermålet ska bli olyckligt om han gifter sig av kärlek.
Den unge mannen blir nedstämd och förstör hela bröllopet med sin nyvunna pessimism. Det hela slutar dock med att hans kloka fru (som också läst Schopenhauer) påtalar för honom att även lyckan i så fall är en illusion och att ”lyckan är här och nu” och något högst verkligt. Varför inte välja det?
Under 1926 skrev Moberg 13 texter i KK. Året därpå var antalet åtta och 1928 enbart fem berättelser. Under 1930-talet återkom han sporadiskt med texter ända fram till den 27 april 1934 och novellen ”Morddramat på bron”.