Kyrkoherden ska vara en modern chef som leder församlingen i samarbete med kyrkorådet och sina medarbetare. Kyrkoherden ska också vara en samlande kraft och en andlig ledare som bär kyrkans idéer.
— Det är inte så enkelt. Den naturliga auktoritet man hade tidigare måste en kyrkoherde erövra i dag, genom gott arbete som församlingsborna respekterar. Jag tänker att det förr var mer självskrivet vad kyrkan var. Nu ser vi på kyrkan som en idéburen organisation. Man ska som kyrkoherde leda idéarbetet och ha ett övergripande ansvar.
Det säger Anders Burman, utvecklingsledare i stiftet.
Burman tror ändå att det har blivit enklare för kyrkoherdarna, med mer utbildning och handledning från stiftets sida. Varje år ordnar biskopen en utbildningsdag, där uppslutningen bland kyrkoherdarna brukar vara i det närmaste total. Det anordnas utbildningsdagar för kyrkoherdar och kyrkorådens ordföranden varje vår.
För nya kyrkoherdar finns en tre terminer lång chefshandledning, där herdarna träffas i grupp och samtalar. Stiftet arbetar enligt Strängnäsmodellen, där man möter alla kyrkoherdar varje år.
Burman tror också att kyrkoherdens nya, klart uttryckta ansvar, underlättar.
— Det har skett förändringar. Kyrkoherderollen är så mycket tydligare. Tidigare kunde det bli kamp i församlingarna, men nu är det tydligt att det är kyrkoherdarna som ska leda arbetet.
Han tror inte att det är någon risk att kyrkoherden blir en allsmäktig gestalt, som fattar beslut efter eget huvud.
— Jag tror inte ett dugg på det. Personalen är för bra, för utbildad, för att det ska bli så. En kyrkoherde kan inte driva sin egen verksamhet. Arbetet bygger på samarbete med folkvalda och tydliga roller.
Sedan årsskiftet 2012–2013 krävs att blivande kyrkoherdar går en behörighetsgivande utbildning på 15 högskolepoäng, för att bättre förbereda sig chefsjobbet.
— Det är säkert också många av de äldre kyrkoherdarna som skulle behöva den utbildningen. Det krävs att man uppdaterar sig. Det händer saker arbetsrättsligt och i kyrkoordningen hela tiden.
Burmans generella bild är att alla är "på tå" i och med utbildningen, träffarna och stiftets utåtriktade arbete. I sitt arbete vill han gärna uppmuntra församlingarna till samverkan, och tror att de minsta församlingarna kommer att få svårt att klara sig utansamarbete.
— På många håll ser man behovet att ta hjälp. Framför allt i de små församlingarna. Jag frågar alltid: "På vilket sätt samverkar ni med andra?".