Natten till den 11 juni i år var ingen bra tid att vara utlämnad till trygghetslarmen. Det fick två gamla människor erfara.
Oberoende av varandra tryckte de på larmen i sina bostäder för att få nattpatrullens hjälp på toaletten.
Inget av larmen nådde larmcentralen. Bristen uppdagades då hemtjänsten kom på morgonen. Särskilt i det ena fallet noterades att brukaren var ledsen och upprörd.
Utredningen av båda dessa händelser har visat att det den natten var störningar i internettrafiken. Att larmen inte nådde centralen, berodde också på en uppgradering av trygghetstelefonernas mjukvara.
Enligt vård- och omsorgsförvaltningen utgör händelserna påtagliga risker för allvarliga missförhållanden och föreslås därför lex Sarah-anmälas. I förslaget till nämnden skickar förvaltningen med att åtgärder har vidtagits för att något liknande inte ska hända igen. Bland annat har prov och kontroll av larmen genomförts och rutinerna uppdaterats. Kommunen finns nu med på larmföretaget Tunstalls sändlistor vid hantering av larmincidenter.
Den tredje larmrelaterade händelsen som föreslås bli anmäld inträffade på kvällen exakt en månad senare, den 11 augusti. En person inom omsorgen av funktionsnedsatta behövde hjälp med att bädda rent i sin säng och larmade efter hjälp på sitt boende. Ingen kom.
Brukaren ringde ett telefonsamtal men fick inget svar och tvingades till slut larma anhöriga. Det visade sig att personalen som hade sovande jour hade glömt både larm och telefon i ett annat rum. Vederbörande väcktes av att brukarens anhöriga knackade på dörren.
Händelsen anses inte utgöra ett allvarligt missförhållande utan en engångsföreteelse. Rutinerna har setts över och skärpts.
Det fjärde anmälningsärendet handlar om brister med att dokumentera och följa rutiner för kontakt med sjuksköterska. Det har sin upprinnelse i att en åldring hittades på golvet i sitt boende av utlarmad personal. Brukaren klagade på mindre smärtor i en arm, men sjuksköterska kontaktades inte. Personalen använde därefter dokumentationssystemet bristfälligt.
Rutinerna har följts upp och setts över på ett sätt som bedöms tillräckligt. Händelsen beskrivs inte som ett allvarligt missförhållande.