Syftet med drogtestet är att fånga upp barn i ett tidigt skede av missbruk och därmed förhindra att det accelererar.
– Vi har gjort det tre, fyra gånger, uppskattar Oscar Nissfolk, chef för lokalpolisens gatulangningsgrupp.
Hans grova beräkning gäller från 2010. Det var då polisen gavs möjligheten genom en ändring av LUL, lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. En utvärdering av Brottsförebyggande rådet, Brå, visar dock att möjligheten sällan utnyttjas.
– Det finns både för- och nackdelar med lagen. Den kan å ena sidan vara ett bra verktyg. Men å andra sidan är det barn det handlar om, och jag kan tycka att lagen krockar med FN:s barnkonvention, funderar Peter Johansson, chef för lokalpolisområde Katrineholm.
Före lagändringen kunde polisen bara drogtesta barn under 15 år efter beslut av socialtjänsten eller föräldrarnas och barnets eget samtycke. Ofta var det svårt för polisen att under kvällar och helger få kontakt med socialtjänsten. Och barnen i störst behov av socialtjänstens insatser gav sällan sitt medgivande.
Sedan 2010 kan polisen utan såväl samtycke som socialtjänstbeslut drogtesta de barn under 15 år som är skäligen misstänkta för narkotikabruk. Dessa barn är inte straffmyndiga. Testet ska därför bara tas om det antas vara nödvändigt för att avgöra behovet av fortsatta sociala insatser.
Polisen har inte fritt spelrum. Varje drogtest kräver åklagarbeslut. Vice chefsåklagare Ola Björstrand uppskattar att åklagarkammaren i Nyköping årligen har fattat ungefär tio sådana beslut efter lagändringen. Omfattningen är liknande i Eskilstuna.
– De kan vara fler eftersom beslut också kan tas under helgerna av jourhavande åklagare vid andra åklagarkammare, säger Björstrand.
Enligt Brås utvärdering finns poliser i yttre tjänst som avstår från att göra drogtesterna, eftersom de är osäkra på vad lagen innebär och är rädda att göra fel. Men den främsta orsaken till att testerna inte är fler – under 2012 rörde det sig om cirka 200 i hela landet – är enligt Brå att både socialtjänsten och polisen är nöjda med omfattningen.
Ola Björstrand påpekar att en tvångslag ska tillgripas först när inget annat alternativ finns. Det kan förklara de relativt få fallen.
– Min personliga uppfattning är att det ofta finns andra vägar att gå, till exempel genom frivilliga prov i socialtjänstens regi. Ingen konstapel tvingar en unge till kissprov om det lika gärna kan göras på frivillig väg.