Det är inte alltid som en journalist möts av ett leende. Men Ella Idström, sex månader den 8 maj, drar allt på munnen när vi ses första gången. Sedan ammas hon, gnisslar lite, vill inte riktigt slå sig till ro.
- Hon är envis. Det har nog hjälpt henne på den här resan, säger mamma Jessica Idström.
Hon och Ellas pappa Jimmy Idström, som är på jobbet den här dagen, ser ständiga framsteg. Ingenting tyder på att Ella kommer att märka av sin tidiga ankomst.
Jessica Idström kände tidigt under graviditeten att något inte stämde. Hon läckte fostervatten, pyspunka som det lite vårdslöst kallas. Till slut kom det blod. Då, på tredje orosfyllda sjukhusbesöket sändes hon till Mälarsjukhuset i Eskilstuna och därifrån till Akademiska i Uppsala. Mälarsjukhuset tar inte emot mammor som kan komma att föda före graviditetsvecka 28. Dit var det långt kvar.
För varje dag som bebisen stannade i magen ökade chanserna att hon skulle födas frisk. Jessica Idström kunde bara vänta i stillhet på sjukhussalen. Till slut var väntan över. När Ella ville ut, ville hon ut fort. Det var i vecka 27 plus sex dagar, den 8 november.
Jessica Idström hade värkar som kom med tre minuters mellanrum när hon gick på toaletten på rummet. Där tittade Ellas huvud ut. Läs i utdraget från frilansskribenten Jessica Idströms blogg här intill om den dramatiska förlossningen.
Ella lades direkt i kuvös. Efter några dagar kunde den nyblivna tvåbarnsmamman och hennes bebis flyttas till Mälarsjukhuset.
Ett steg framåt följdes då och då av ett steg bakåt. Ella glömde att andas ibland och behövde få hjälp att komma igång. Vid ett tillfälle fick hon blod. Därefter mådde hon betydligt bättre.
För Jessica Idström var, mitt i dramatiken, längtan efter fyraårige sonen Norton oändlig.
- Det var jobbigt att ha barn hemma och bo på sjukhus. Men vi ville att han skulle få ha sin vardag. Jag hade ett stort behov av att få komma hem och vara med honom.
Därför bytte föräldrarna plats med jämna mellanrum; Jimmy stannade på sjukhuset medan Jessica åkte hem och fick njuta av det "vanliga" livet.
Julen 2011 firades på sjukhuset med hela familjen; mamma, pappa, storebror och lillasyster och de tre stora, utflugna syskonen.
- Jimmy kom med all julmat. Det luktade sill i hela rummet, säger Jessica Idström och ler vid minnet.
Nyårsafton firade Jessica och Ella med personalen och en flaska alkoholfritt bubbel. Genom fönstret högt upp i Mälarsjukhuset, omgivna av bebisar i kuvöser, såg de på fyrverkerierna över Eskilstuna.
Vårdpersonalen ville helst se att hon vägde 2,5 kilo innan hon fick komma hem. Men till slut, i mitten av januari, fick familjen hem henne trots att hon inte riktigt kommit dit. BB hemvård vägde och höll kollen. Sonden från näsa till magsäck blev som en livlina om det inte skulle fungera med maten, berättar Jessica Idström.
Men allt har gått bra. Den lilla bebisen född i vecka 27 är inte så liten längre. Hon fortsätter att göra det hon är bäst på: älskas, utvecklas, växa.