– Nu är jag nöjd, jag tror att det här blir bra, säger Erik Carreman när Kuriren hälsar på honom i hans nya bostad, en tvårumslägenhet på tredje våningen i servicehuset Igelkotten där han bott sedan 17 oktober.
Berättelsen om den 94 år gamle muraren Erik Carreman och hans längtan efter sällskap och trygghet har Kuriren rapporterat om tidigare vilket väckt många läsares intresse för hans öde.
– Jag kom hit till slut, men det tog tid, säger Erik Carreman och ler.
Igelkotten var hans förstahandsval gällande plats på ett äldreboende. Där finns hans kamrater, där träffas de varje dag i matsalen eller i foajén och där kan han ljuga lite med gubbarna.
När Kuriren besöker Erik Carreman har han precis varit nere och ätit i matsalen, innan dess hade han tagit bilen till PRO-huset för att spela kort, något han gör varje tisdag förmiddag.
Dagen innan tillbringade han i Igelkottens egen bastu tillsammans med sin 90-årige bror Hans som bor på boendet Kamelen ett stenkast därifrån.
Ensamheten och otryggheten förefaller därmed jagade på flykten tack vare platsen på Igelkotten.
Inne i sovrummet, invid den nyinköpta sängen med tillhörande fjärrkontroll som Erik Carreman stolt förevisar, står en motionscykel. Men träningen inskränker sig numera mest till stillsamma promenader med rollatorn i Igelkottens korridorer.
– I min ungdom orienterade jag för KAIK och min fru och jag dansade mycket, säger Erik Carreman.
Hustrun Viola avled 2012 och Erik Carreman kände plötsligt av ensamheten och en tilltagande otrygghet. Det var därför han ville få en plats på ett äldreboende från första början. Varje vecka tar han numera bilen till kyrkogården och tänder ett ljus på hustruns grav.
Igelkotten har även tidigare, då Erik Carreman bodde i en bostadsrätt på Storgatan, varit ett nav i hans sociala liv. Där finns alla han känner, där äter de tillsammans på samma plats varje dag och där finns underhållning att beskåda om eftermiddagarna.
– Här finns personal som har koll på mig. Ifall något händer så kommer de direkt, säger Erik Carreman.