Norrköpingskillen Axel Schylström är 20 år och i början av sitt liv som vuxen. Trots det trollband han över 120 personer, nästan bara pensionärer, som samlats till Norrgängets torsdagsträff. Med sin föreläsning vill han lära ut läxan att aldrig ge upp.
— Jag är en vinnarskalle. Jag har lärt mig skillnaden mellan en vinnare och en förlorare. Att vara en vinnare är att försöka om och om igen, trots att man kanske misslyckas. En förlorare blir man då man slutar försöka och ger upp.
Axel Schylström har fått lära sig den hårda vägen. Han hade guldläge, var en duktig fotbollsspelare med drömmar om att göra karriär inom sin sport. Han skulle just ta studenten och ta klivet ut i vuxenlivet. Livet lekte och i ren dumhet klättrade han och en kompis upp på taket på ett parkerat pendeltåg vid Norrköpings resecentrum. Det var i juni för ett och ett halvt år sedan. Det var då livet tog en annan vändning.
— Först blev det svart. Jag förstod inte vad som hade hänt. Jag tittade upp och såg en person avteckna sig mot stjärnhimlen. Personen frågade om jag visste vad jag hette och hur gammal jag var. Jag svarade och tyckte att det var var klart att jag visste det. Jag ville ställa mig upp, men det fick jag absolut inte göra, jag kunde ha inre skador. Jag förstod ingenting. Jag kände ingen smärta och var alldeles lugn.
— Efter ett tag hörde jag min kompis ropa mitt namn med panik i rösten. Jag försökte svara, men det gick inte. Det kändes som om jag var i en bubbla och jag var så trött.
Med ilfart fördes Axel Schylström med ambulans till brännskadeenheten i Linköping. Han var svårt brännskadad efter att ha fått en blixt på runt 16 000 volt från en starkströmsledning genom kroppen. En ledning han inte ens hade kommit i kontakt med.
När hans mamma och pappa kom till sjukhuset tackade han dem för att de kom.
Med en insikt om föräldrarnas kärlek och att de alltid skulle ställa upp för honom somnade han av all smärtstillande medicin. Han hölls nedsövd i ett par dygn. Sedan började kampen för att överleva.
— Jag hade så ont att själva smärtan imponerade mig. Alla skinnlager på min rygg var borta. Jag låg direkt på musklerna.
Många operationer följde och Axel Schylström fick höra att han troligtvis inte skulle kunna gå normalt igen eftersom hans vadmuskel var så skadad. Han funderade på att ta sitt liv.
En sjukgymnast såg igenom den glada mask Axel visade utåt och fick honom att tro på sig själv igen.
Axel Schylström berättade om fördomar och människors sätt att se på den som ser annorlunda ut. Hur han själv fick lära sig att acceptera sitt nya jag, när han såg sig själv i spegeln
Med sina föreläsningar för skolungdomar och vuxna vill han sprida kunskapen om att inte ge upp trots att man slagits till marken. Hur viktigt det är att tro på sig själv och resa sig igen.