Redan när vi satt oss ner i Kjell Dävelids kök står det klart att han tänkt igenom sitt hem. Bara en sådan liten enkel detalj som att kaffet han bjuder på hälls upp från en termos.
– Det är egentligen en självklarhet för mig, så jag reflekterar inte så mycket över det. Jag kokar vattnet på en vattenkokare och sätter filterhållaren direkt över termosen. Det drar betydligt mindre energi än att ha en kaffebryggare med värmeplatta som står på, förklarar han och häller upp en skvätt kaffe till.
I sitt arbete hjälper han kommunen och dess invånare att spara energi och bli mer klimatsmarta, något han strävar efter i sitt eget hem också. Man behöver inte resa sig från stolen i köket för att se vad det hela handlar om. Ovanför skåpen har han bakgrundsbelysning i form av led-lampor som reflekteras i det vita taket. Ett sätt att få tillräcklig belysning i ett rum med minimal elåtgång.
Bara en sådan sak som hur maten lagas tål att funderas över. Dävelid har en induktionsspis som han menar är svårslagen.
– Men om man bara ska värma en kopp kaffe är det bättre att använda mikrovågsugnen. Och har man en vanlig spis är en vattenkokare ett mer energisnålt val om man ska koka mer vatten, säger han.
– Däremot går det att använda eftervärmen på en vanlig spis. Då kan exempelvis riset bli klart utan att plattan behöver vara på speciellt länge, fortsätter Dävelid.
Under en snabb rundvandring syns en rad åtgärder. I tvättstugan sitter ett ventilationsaggregat på väggen. En del av värmen i luften som sugs ut lagras och värmer sedan upp kalluften som sugs in.
I några av rummen där det behövs bäst är golvvärme inlagt.
– Ju större yta på värmekällorna, desto lägre temperatur kan man ha på och det gör att det går åt mindre energi.
Några saker har inte behövt ändras. För hundra år sedan var det förstås också viktigt att spara energi. Farstun är byggd på traditionellt sätt med inner- och ytterdörr och fungerar som en sluss in i bostaden när det är kallt ute.
För Dävelid handlar det sedan mycket om att ha kontroll över sin förbrukning. På ett papper har han skrivit ner huset förbrukning sedan 2008 med olika kolumner för den totala förbrukningen, värme och vatten samt hushållselen. Den totala förbrukningen pendlar mellan 13 600–21 200 kilowattimmar (kwh)/år beroende på årets medeltemperatur och hur många som bott här. Ett värde som är lägre än vad Boverket anger för nybyggda hus i dag.
– Den planerade årsförbrukningen för ett sådant här hus är annars runt 41 000 kwh, säger Dävelid.
Det visar sig att väldigt mycket handlar om en avvägning. Dels när det gäller vilket sorts liv man vill leva. Dävelid vill inte att miljömedvetenheten ska bli något extremt.
Huset han bor i sätter också sina ramar. En vacker kåk byggd 1912 som renoverats bit för bit. Här har miljötanken hela tiden funnits med, men ibland krockar den med viljan att bibehålla stilen på huset.
– Jag vill bevara karaktären. Sedan handlar det förstås om pengar också. Det är lätt att minska energiförbrukningen i början, när man gör de enkla grejerna. Det finns mycket mer jag skulle kunna göra, men en del blir för dyrt.
En annan avvägning handlar om när man ska byta ut något. Ofta drar exempelvis ny elektronik mindre energi. Samtidigt tär det på naturresurser att tillverka nytt.
– Jag brukar vänta tills saker går sönder och sedan köper jag det som är energisnålt. Så var det med tv:n. jag hade en gammal tjock-tv som hörde till de mer energisnåla när den var ny, men en dag sa den "poff".
Något som är på önskelistan är en solpanel som ska driva värmepumpen. En annan sak är att fördjupa borrhålet till värmepumpen så att den får bättre effekt. Ett av rummen på övervåningen är just nu en byggarbetsplats. I stort sett har Dävelid valt att inte isolera om huset som är byggt med luftspalt som fungerar isolerande, förutsatt att den är tät. Samtidigt skulle ett isoleringsarbete förstöra mycket av karaktären på byggnaden. Här ska det dock isoleras med linull och cellulosa.
– Här gör det mycket effekt. Det är det här rummet där vinden ligger på mest.