Det är inte journalistikens främsta uppdrag att vara till lags. Därmed är det ofrånkomligt att också en lokaltidning som Katrineholms-Kuriren får sina kritiker, ibland rentav fiender.
Några av dem är troll som inte gillar att bli framdragna i ljuset. Andra tycker att de inte får uppmärksamhet nog. Vissa inser inte journalistikens roll i samhället och hyser agg ur oförstånd.
Och så finns Mattias Jansson.
Det ska på en gång slås fast att han till viss utsträckning har personliga anledningar att rikta kritik mot sin lokaltidning. Som Katrineholms kommunchef var han hårt granskad, stundtals pressad, på ett sätt som påverkade honom starkt som person. "Jag blev ett objekt, inte längre en människa", säger han och snuddar vid det närmast systematiska misstänkliggörande som ofta drabbar personer i maktposition.
Men Janssons kritik mot KK under åren har också sin utgångspunkt i ett djupt intresse för mediernas roll och ansvar i det demokratiska samhället. Mekanismerna som han både studerar och värderar är ingalunda unika för Katrineholms-Kuriren. Men KK är, av helt naturliga skäl, den nyhetsförmedlare som han dagligen vänder sig till först. Han är en trogen prenumerant.
– Jag följer med mycket i vad som skrivs, helt enkelt för att jag är intresserad av vad som händer där jag bor. Det är oerhört viktigt att ha en lokaltidning.
Men vad känner han för den, egentligen?
– Hatkärlek är ett bra uttryck för vad jag känner.
Mattias Jansson har genom åren stundtals varit mycket kritisk till hur hans lokaltidnings journalistik bedrivits. Ibland, säger han, får han känslan att tidningen inte riktigt vill vara en del av Katrineholm; att det ur makten som tidningen har, har vuxit fram ett avståndstagande till medborgarna. Han tar betallösningen på nyhetswebben som ett exempel:
– Jag skulle jobba mycket mer med medskapade artiklar, att i stället för att sätta upp en betalvägg använda webbens möjligheter mycket mer för att tillsammans med läsarna generera mer material.
Nu är Mattias Jansson ingen mediehuschef. Han är kvar i offentlig sold, som kommundirektör i Botkyrka. Där har han stiftat bekantskap med två andra lokaltidningar, Södra sidan och Mitt i Botkyrka. De skiljer sig båda från KK, men på olika sätt.
Dessa tidningar har olika angreppssätt, beskriver han. Det skärskådas i en Dagens nyheter-artikel som Jansson länkar till inför intervjun.
Södra sidan beskrivs som en lokaltidning med avstamp i Möjligheter. Det gör dess verklighetsbeskrivning positiv även när den förmedlade nyheten är negativ. Mitt i beskrivs å andra sidan som en tidning med fokus på Svårigheter, vilket uttrycks i svarta rubriker med negativ ton.
KK ligger närmast Mitt i Botkyrka men är ännu mer aggressiv, tycker Jansson. Han exemplifierar:
– Ni skrev nyligen om kommunens återkommande medarbetarundersökning. Den innehåller arbetsplatser som fungerar jättebra och undersökningen i sig har ett gott syfte. Men er rapportering vinklades i stället på en arbetsplats där några anställda var missnöjda. Sådan rapportering ger en felaktig bild, utan helhet. Den tendensen ser jag ofta i KK.
– Eftersom jag tycker att tidningen är så viktig, är det viktigt för mig att det som tidningen berättar är rätt och korrekt och ger en helhetsbild.
Men om tidningens målsättning ska vara att i alla lägen driva en positiv journalistik, tror Mattias Jansson inte att det finns en risk att tidningen glömmer att den också finns för att ge röst åt de svagare i samhället – som ofta vänder sig till tidningen i hopp om att den ska belysa just en oförrätt eller ett problem?
Nej. "Fortsätt att stå på de svagas sida", säger han men understryker faran med att tidningens verklighetsbeskrivning mer utgår från tidningen än från verkligheten.
– Ni kan och ska vara granskande och kritiska. Men det är viktigt för helhetsbilden att noga belysa problemet från flera olika håll.
Sedan han lämnade Gröna kulle, tycker Jansson att KK:s rapportering om den lokala politiken har stagnerat.
– KK har traditionellt sett visat ett stort intresse för lokalpolitiken. Det intresset och den kunskapen om de kommunala frågorna ser jag tyvärr inte längre. Det är väldigt negativt för den lokala demokratin, tycker han och lyfter fram rapporteringen om kommunens bokslut som ett exempel:
– Som invånare är jag givetvis intresserad av vad som händer i kommunen och varför. Det fick jag inte veta i den artikeln, jag tvingades själv ta reda på svaren. Det var ett misslyckande för lokaltidningen.