Hon fick stundtals publiken att kikna av skratt, trots att ämnet var allvarligt. Hon tackade skattebetalarna och hon hyllade sin läkare med de små händerna.
– Det kändes liksom bra att veta när hon skulle ha homeparty i mitt underliv.
Annika Lantz var en av författarna som gästade söndagens Litterära afton i Katrineholm. Inför ett fullsatt Safiren berättade hon om den där dagen när hon fick beskedet att provsvaren visade på cellförändringar i hennes underliv.
– Jag som inte tycker om förändringar i vanliga fall, sa Annika Lantz.
Hon berättade om behandlingen och om balansen mellan ångesten och arbetet. Från början skulle boken som hon skrev på heta "Konsten att åldras med värdighet". Men titeln, och innehållet, blev ett annat i samband med sjukdomen.
– För jag fortsatte att skriva. Språket bryr sig inte om friskt eller sjukt. Utan orden framstod som det mest normala när allt annat höll på att krackelera.
På scenen stod också Elisabet Nemert, Stefan Einhorn, Anders de la Motte och Magdalena Ribbing.
Magdalena Ribbing var under många år politisk reporter på Dagens nyheter, sedan ramlade ämnet vett och etikett över henne. I dag har hon skrivit massor av böcker i ämnet och svarar ständigt på frågor om vett och etikett, bland annat i en spalt i Dagens Nyheter. En av de vanligaste frågorna hon får just nu är om man får stå med handen i byxfickan.
– De får ha handen i vad de vill. Om man däremot ska hälsa på någon då ska man inte ha handen i byxfickan, säger hon.
Hon berättade vidare att EU har tagit fram regler för hur man ska hälsa.
– Hälsat har vi ju gjort på varandra sedan vi klättrade ner från träden eller ställde oss på två ben, konstaterade Magdalena Ribbing innan hon berättade om den perfekta hälsningen:
– Ögonkontakten är viktig. Och så ska det vara lagom avstånd. En underarmslängd är lagom. EU säger att det ska vara en och en halv handskakning. Och den ska ta 0,8 sekunder.
Hon berättade också att många har svårt för pussar och kramar.
– Visste ni förresten att kyssar på kinden inte alls är en gest av romantik, eller erotik som någon kanske önskar. Utan det är en medeltida, religiös gest.
Tacksam är den kvinna som fick tipset av Ribbing att sticka fram en kuvertväska extra långt när någon kändes för närgången.
En som också var tacksam den här söndagen var musikern och kompositören Kristina Issa som fick ta emot Katrineholms-Kurirens kulturpris.
– Det här är mycket mer än jag förväntat mig, sa hon i samband med att Katrineholms-Kurirens chefredaktör Marie Hillblom, kulturredaktör Carina Wising och juryns ordförande Anette Rogers lämnade över blommor och utmärkelsen.
Kristina Issa fick ta emot många och varma applåder från publiken.
Hon tog Jang Vojses, som stod för kvällens musikunderhållning, som ett exempel på vad Katrineholm faktiskt bildar. Och hon tackade alla lärare genom åren.
– Det ni gav till mig ger jag vidare till nästa generation.
Kristina Issas drivkraft är att ge en röst åt människor som inte har fått höras:
– När jag tänker att jag inte kan då hör jag den där rösten som säger att du kan och du gör det för alla som inte kan.