Kring ett torftigt bord i ett praktiskt kök, dränkta i ett glåmigt lysrörsljus sitter en grupp damer i 60-årsåldern och stickar. Kvinnorna kommunicerar inte med varandra, utan fokuserar helt på handarbetena. Men de stickar tillsammans, och alla nystan har samma färg. Kvinnorna ser ut som vem som helst. Hon som sitter i kassan på Willys, eller damen i huset tvärs över gatan. Lokalen skulle kunna vara en bygdegård eller ett församlingshem i Katrineholm, Vingåker – eller på Värmdö.
Målningen är Ylva Ceders allra senaste verk, och den första som möter besökaren i Katrineholms konsthall denna sommar.
Allt började när Ylva Ceder under sin utbildning vid Konstfack i Stockholm fick möjlighet att göra ett utbytesår i Budapest i Ungern. Där kände hon en stor fascination för staden och dess miljöer som ingav känslan av att tiden hade stått still.
– Jag bestämde mig för att försöka ha samma förhållningssätt hemma, att behålla blicken.
Hon började arbeta med att skildra vardagen i stora, realistiska oljemålningar på björkplywood. Det kan vara hemmiljöer, samlingslokaler eller kommersiella miljöer, som pizzerior, gatukök och ett härbärge för katter.
– Jag vill hylla dessa miljöer och lyfta fram det spännande och dramatiska i vardagen, säger Ylva Ceder.
Trots att målningarna vid en snabb betraktelse kan ge en känsla av en svunnen tid är det inte alls fråga om något nostalgiskt eller romantiskt måleri. Ylva Ceder skildrar sin samtid.
– Jag tar med detaljer i bilderna som visar att det är nutid. Det är så lätt att komma undan om man skildrar dåtid, säger Ylva Ceder.
Bilderna i hemmiljöer kan avbilda människor hon känner, medan de offentliga miljöerna bygger på omfattande research.
– Jag plockar typiska detaljer, berättar konstnären, som med sina målningar visar att trots att pizzerior, korvkiosker och även privata hem är unika och personliga, samtidigt ser ganska likadana ut.