Aktiviteten på programmet för estetiska verksamheter är febril. Det är inte så konstigt. När Katrineholms-Kuriren besöker gymnasiesär finslipas detaljerna inför den stora kulturfestivalen som börjar i dag. I Perrongen i Lokstallarna blir det den 14-16 maj utställningar, musik och sång, musikteater, skuggspel, teckensång, och mycket annat i gymnasiesärs regi, på temat "Vilka är vi?".
Festivalen är till för alla, och Jenny Skarstedt, verksamhetsledare på Ung kultur och fritid, ser fram emot den med stor glädje. För att den ska vara tillgänglig för alla har personalen i Perrongens kafé lärt sig att ta emot beställningar på teckenspråk.
- Gymnasiesär kommer att äga huset i en vecka, fastslår Jenny Skarstedt som besöker skolan denna dag för att stämma av hur det går med förberedelserna.
Några korridorer bort på skolan sitter Rewez Rebwar och funderar. Plötsligt reser han sig och förklarar för läraren Anja Cameron att han behöver en kamera. Hon hämtar en, och den ivriga fotografen börjar fotografera skolsalens klocka och tv-skärmen, gång på gång. Det kan verka lite konstigt. Men Anja Cameron visar det som ska bli Rewez Rebwars egen fotobok och då är det lätt att förstå bildbegåvningen.
- Jag fotograferar saker som inte är så märkvärdiga eller märkbara, och får dem att leva upp, förklarar han.
I fotoboken visas originalbilden på olika vardagssaker. Och så ses den andra versionen, som har behandlats i ett datorprogram med färg och form och försetts med kloka ord om tillvaron.
- Man kan få en bild som man lyckas med, säger Rewez Rebwar om sitt fotointresse.
Att eleverna får känna att deras förmågor tas tillvara är förstås viktigt på gymnasiesär.
- Vi är till för eleverna. Det är ett serviceyrke som vi har, fastslår läraren Bo Danielsson medan vi rör oss i skolkorridorerna som ligger vägg i vägg med Duveholmsgymnasiet.
Eleverna befinner sig på olika nivåer kunskapsmässigt och undervisningen anpassas därefter. Den enskilda elevens behov är viktigt oavsett skolform, men kanske är de ännu viktigare på en särskola. Elevgrupperna är förhållandevis små. Lärarna själva känner att största skillnaden jämfört med gymnasieskolans nationella program är att de är närmare eleverna.
Bredvid Rewez Rebwar sitter Christopher Nordling och blundar medan tungt teatersmink omsorgsfullt smetas ut i hans ansikte. Det handlar om träning inför festivalen, där han ska vara dramatiskt svartvit i ansiktet och se ut som Gene Simmons i Kizz.
Det blir mycket musik under de tre festivaldagarna. Musikteatern har fått det kluriga namnet "Pizz".
I musiksalen på skolan är repetitionerna i full gång för tre av eleverna, Christoffer Blomstedt, Johnny Tu och Markus Eriksson som ska spela både covers och material som elever har skrivit. Välspelad rock flödar ut genom dörren till salen bredvid, där en annan grupp med elever lägger sista handen vid arbetet inför festivalen. En av dem är Mathilda Järvinen, som ska jobba med serveringen av allt hembakt och sjunga tillsammans med bandet.
- Gymnasiesär är bra, om man har inlärningssvårigheter, säger Mathilda Järvinen som just nu kombinerar skolan med praktik på Sultans konditori.
- Jag får bre mackor, städa, servera och så.
Läraren Marie Schölin och eleverna berättar att de i vintras hade ett Nobelprojekt, då de lagade trerätters middag för alla elever på gymnasiesär.
- Efter det sa vi "aldrig mer", säger eleverna skrattande och konstaterar att nu är de ändå i gång med festivalprojektet.
Lunchen i Duveholmsgymnasiets stora matsal är snart avklarad för gymnasiesärs runt 65 elever denna måndag.
På eftermiddagen ägnar sig en grupp elever åt våren. De ser på bilder och film och repeterar fakta om djur och växter som hör årstiden till. Sedan ger de sig ut i den spirande grönskan med lärarna Malin Thuné Haraldsson och Karin Rönblom för att se allt i verkliga livet.
Samtidigt, inne i salarna, väntar tittskåp, akrylmålningar och stora larver i papier maché på att forslas till Lokstallarna. Där ska de sätta färg på tillvaron.