Domen, som meddelades i Nyköpings tingsrätt den 23 december, innebar att en man i 35-årsåldern dömdes till 17 års fängelse för mordet på Lasstorps koloniområde den 27 mars i fjol. Han dömdes också att betala 110 000 kronor var till mordoffrets båda barn. Han slapp betala skadestånd till mordoffrets änka, eftersom rätten ansåg att den mördade och änkan inte levde tillsammans.
De andra tre som stått åtalade, två medelålders män och en äldre man, misstänkta för medhjälp till mordet respektive grovt skyddande av brottsling, friades helt.
Åklagaren yrkar i sin överklagan till Svea hovrätt på att mannen i 35-årsåldern döms till livstids fängelse.
Normalstraffet för mord, skriver tingsrätten i domen, är 16 års fängelse. Livstid ska utdömas om "gärningen har föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös".
Åklagaren ansåg att det fanns flera omständigheter som talade för livstids fängelse. Att mordoffret fördes till Lasstorps koloniområde, som är rätt folktomt vid tidpunkten, tyckte åklagaren tydde på planering. Våldet, ansåg åklagaren, var urskillningslöst, med många knivhugg, att det måste ha orsakat offret svårt lidande och att det inte framkommit några förmildrande omständigheter.
Tingsrätten höll dock inte med. Rätten konstaterade att det var mordoffret själv som sökte upp familjen till den senare morddömde mannen. Koloniområdet var inte folktomt. Det dödliga våldet var relativt kortvarigt, liksom lidandet. Den morddömde fick själv en knivskada på handen före mordet. Därför, ansåg tingsrätten, fanns det förmildrande omständigheter.
I sin överklagan yrkar åklagaren också på att en av släktingarna döms till fängelse för grovt skyddande av brottsling.
Samtidigt överklagar även den morddömde mannen. Hans advokat Ninmar Poli skriver i överklagan att mannen i 35-årsåldern förnekar brott. Det är inte han som dödat målsägaren. Om hovrätten ändå anser att det är han som ligger bakom dödandet ska gärningen bedömas som nödvärn. Att nödvärn tas upp beror på att det finns information om att den mördade mannen, före sin död, utpressat den morddömde. Ett ärende om det drivs av åklagare i Norrköping och ifrågasattes inte av åklagare Oleszkiewicz i mordåtalet.