Han hade önskat få se denna dröm bli sann hemma i Syrien. Därför gick han, likt tusentals andra som inspirerats av den arabiska våren, ut på gatorna i hemstaden Aleppo.
Men protesterna mot presidenten och överbefälhavaren Bashar al-Assad tystades snabbt – med vapenmakt. Det var början på ett blodbad som nu rasar tygellöst.
– De sista fyra månaderna innan vi flydde visste man inte om man skulle vakna när man lade sig för att sova. Planen flög över hustaken hela tiden.
Storstaden Aleppo förvandlades till ett slagfält mellan regeringstrogna, den väpnade oppositionen och mindre grupper. Mitt i det växande kaoset knackade det på familjen Al Hajs dörr. Utanför stod säkerhetspoliser.
– De sa att de skulle ta fram bilder som visade att jag hade varit med och protesterat. "Sedan får dina föräldrar aldrig veta vart du tagit vägen."
Familjen tog ett snabbt beslut att fly landet. För att kunna betala transporter och id-handlingar skramlades alla besparingar samman. Mamma Mariam Marroushs traditionella guldsmycken såldes. Släkt och vänner lånade ut vad de förmådde.
Flykten gick norrut. I VW-bussen satt Amir och hans mamma, pappa Emad Al Haj och Amirs syster Sara och skumpade fram mot den turkiska gränsen. De var mycket nervösa.
Mariam var den enda med syriskt medborgarskap. Pappan är född i Palestina och är därför liksom barnen statslös. Med falska pass i den lätta packningen hoppade de tre av bussen strax före gränskontrollen.
– Vi gick utmed gränsen. Där fanns landminor för att hindra folk från att ta sig över. Men vi chansade.
Han minns känslan av att komma över till andra sidan.
– Som att komma från helvetet till himlen.
Men under den turkiska himlen fanns inga utsikter för familjen. Amir, som före inbördeskriget hade läst tre år på en ingenjörsutbildning, ville inte kasta bort sina framtidsplaner. Han och familjen ville till Europa.
Nu lever de sedan två år i Sverige. När han följer den pågående flyktingkatastrofens utveckling förstår Amir vad som driver hans landsmän och hur desperata de är. Han har flera släktingar och vänner som befinner sig på flykt – eller har dödats.
– Generellt har varje familj en person som har dött.
Kriget och dess följder gör honom både arg och ledsen.
– Det är inte folket som har bestämt vilka som ska styra landet. Det är en makt som har tagits, av presidenten och hans far före honom. När man ser något som är fel på det sättet får man inte vara tyst. Det var min pappa och min farfar. Nu får vi betala priset för det; vi som är här och de som är kvar i Syrien.
– Men jag har läst om Europas historia. Det har varit så här också! Och här blev det bättre. Jag hoppas att det kan bli det i Syrien också.