Under kvällen berättade Lena Cavallius, som stod Ragnar Thoursie mycket nära vid tiden för dikternas tillkomst, lite om hur Thoursie arbetade med diktsamlingen och hur den togs emot när den till sist gavs ut. Uppmärksamheten blev stor, och "Kråkorna skrattar" nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 1990.
På programmet stod också ett uruppförande av "Tegnérsvit", en tonsättning av några av dikterna i "Kråkorna skrattar". Sviten är en rejält omarbetad version av ett orkesterverk från 1992. Nu är den skriven för violin, piano, klarinett och sopran. Kompositören, Lennart Fredriksson var själv med och spelade violin, och tillsammans med medmusikanterna bjöd han publiken på suggestiva, målande och stämningsfulla musikaliska tolkningar av en människas brottningsmatch och förlikning med åldrandet och döden, som dikterna till stora delar handlar om.
– Musik finns ju egentligen inte innan den framförs, den existerar inte innan den klingat. Den har låtit nu! sa en märkbart lycklig Lennart Fredriksson. Så spelade man "Tegnérsvit" en gång till.
– Så gjorde man vid uruppföranden på Beethovens tid, sa kompositören.