"Det man inte förstår är man rädd för"

När Åsa Konradsson Geuken var tonåring insjuknade hennes bror i schizofreni och världen rämnade. Nästa torsdag gästar hon Katrineholm för att dela med sig av sina erfarenheter, både som anhörig och som forskare inom schizofrenifältet

Mats Konradsson fick diagnosen schizofreni som 19-åring. I dag står Åsa Konradsson Geuken nära sin bror och hans diagnos avgjorde hennes yrkesval. Foto: SVT

Mats Konradsson fick diagnosen schizofreni som 19-åring. I dag står Åsa Konradsson Geuken nära sin bror och hans diagnos avgjorde hennes yrkesval. Foto: SVT

Foto:

Katrineholm2017-02-01 20:00

Dagen då storebror Matte blev sjuk är för evigt etsad i Åsa Konradsson Geuken minne. Då var hon 14 år och han 19 år och på väg hem på permis från militärtjänstgöring. Matte hade klivit av tåget och ringt deras pappa för att säga att han inte orkade mer. Föräldrarna var separerade och när deras pappa inte hittade sonen i Ljusdal larmade han deras mamma.

‒Mamma väckte mig och var helt hysterisk. Vi åkte till T-centralen och letade efter honom överallt. När han dök upp hemma hos pappa och vi träffades igen hade han en helt annan energi. Han var hotfull och pratade på ett annat sätt. Jag blev väldigt rädd och började backa ut ur rummet när han blinkade åt mig med ena ögat och sa "Det är lugnt syrran, det ordnar sig", berättar hon.

Hennes bror fick snabbt diagnosen schizofreni och det var början på en lång och vindlande livsresa mot acceptans, förståelse och försoning.

‒Mamma sa "Det är precis som vilken sjukdom som helst, men den drabbar hjärnan" och jag tog mig till skolbiblioteket och försökte läsa på. Jag fick panik när jag såg vad som stod i böckerna och bestämde mig snabbt för att det inte fick komma ut att Matte hade schizofreni, berättar Åsa Konradsson Geuken.

Föräldrarna lovade att inte berätta, men i smyg informerade Åsas mamma hennes klasslärare, baskettränare och hennes bästa vänners föräldrar.

‒Det är det finaste någon har gjort för mig. Hon skapade ett nätverk åt mig utan att jag visste om det. De höll ögonen på mig och det blev en trygghet.

De första åren var svåra. Åsa tog avstånd från familjen och ville inte vara hemma.

‒Jag kände skam, hat och var arg. Samtidigt hade jag ångest över hatet mot sjukdomen och min egen bror. Jag kände mig väldigt ensam och det var tufft som 14-åring att inse att livets matta på några sekunder kan dras bort under ens fötter när man minst anar det.

Vändningen kom fem år senare, den dag hon tog studenten. Då stod Matte på skolgården med en present: ett oljeporträtt av Åsa som han hade målat till sin syster.

Syskonbanden har sedan dess vävts starka och broderns sjukdom avgjorde Åsa Konradsson Geuken vägval i livet. Hon utbildade sig inom biomedicin och forskar i dag om schizofreni vid Uppsala universitet och Karolinska Institutet.

‒Mina erfarenheter som anhörig ger mig ett otroligt driv att komma framåt. Mitt mål är inte att bli professor, om min forskning kan hjälpa de som lever med schizofreni till en värdig vardag nöjer jag mig det.

Åsa Konradsson Geuken berättar att trots att schizofreni är en folksjukdom som drabbar en procent av världens befolkning är forskningsanslagen låga.

‒Det saknas kunskap i alla olika skikt om sjukdomen. Psykiatrin håller inte måttet vare sig för de som är sjuka eller deras anhöriga och våra politiker är heller inte kunniga.

Finns det ett tabu kring att prata om psykisk sjukdom?

‒Vi har blivit bättre på att prata om psykisk sjukdom, men fortfarande finns en enorm stigmatisering kring schizofreni och det är jag och min familj trötta på. Stigmatiseringen beror på okunskap och tyvärr finns så mycket felaktig information som snurrar runt på internet om schizofreni. Det finns så många skrönor, som att man skulle ha dubbla eller flera personligheter eller att man skulle bara farlig. De som har diagnosen är mest farliga för sig själva och självmordsrisken är hög.

Vid sidan av forskningen är Åsa Konradsson Geuken mission att sprida kunskap om schizofreni. Hon har medverkat i SVT:s dokumentärserie ”Djävulsdansen” och är ofta ute och föreläser. Hon är också ledamot i Schizofreniförbundet.

‒Min roll är att ge information, rätt information.

Under torsdagskvällen den 9 februari gästar hon hörsalen på Ängeln i Katrineholm och hoppas många tar chansen att lära sig mer.

‒Under föreläsningen kommer jag att berätta om hur häftig och komplex vår hjärna är, hur det är att växa upp i en familj med schizofreni samt vad min forskning handlar om.

Den storebror hon en gång kände tog sjukdomen ifrån henne.

‒Matte var en sportig partyprisse med många vänner och allt det är borta. Jag lever med en ständig oro och en sorg över vem han hade blivit om han hade fått vara frisk och det sörjer han också, men det kan man inte gå och tänka på.

Hur schizofreni drabbar den som får diagnosen och personens omgivning kan vara svårt för utomstående att förstå.

‒Matte är duktig på att själv beskriva och förklara. Han säger att det kändes som han dog på den psykiatriska avdelningen, men vaknade upp fylld av något annat. När man mister en person i schizofreni dör den, men finns kvar som ett skal som förändras av sjukdomen och av de läkemedel vi ger. Det finns ingen tid att sörja för man måste finnas där. Matte känner samma sak.

I dag står Åsa Konradsson Geuken nära sin bror och åren har svetsat dem samman.

‒Vår mamma har varit en superhjälte som under alla år har slitit mot psykiatrin. Nu har jag stafettpinnen och försöker hjälpa honom i vardagen. Jag träffar brorsan så ofta jag kan, vi pratar i telefonen flera gånger om dagen. Det är viktigt för oss båda.

Schizofreni

Orsaken till schizofreni är inte klarlagd, men är sannolikt en störning där komplex ärftlighet och olika miljöfaktorer verkar spela in. Personen som drabbas får en skev verklighetsuppfattning och en rad komplexa symtom.

Att lida av schizofreni innebär ofta ett socialt utanförskap i samhället och många hamnar utanför arbetsmarknaden. Att drabbas av sjukdomen schizofreni innebär en stor påfrestning för den drabbade, dennes familj och andra närstående och leder ofta till en förändrad livsstil.

Om samhällets olika instanser tidigt hjälper till med arbete, sysselsättning, boende samt medicinskt och psykologiskt stöd ökar möjligheten till bättre livskvalitet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!