"Det är klart att det är hemskt"

Det finns ungefär 20 tiggare i Katrineholm. Katrineholms-Kuriren har träffat fyra av dem.

Foto: Fotograf saknas!

Katrineholm2014-10-24 07:30

Först av alla, redan klockan fem på morgonen, vaknar pappan. Baktill i skåpbilen vill Teresa, Gabriel, Ionut och Florina helst sova vidare, men pappan, som är pappa till alla utom Teresa, pratar mycket och väcker de andra, säger de.

I fem månader har Teresa och de andra, i omgångar, tiggt på gatorna i Katrineholm. Också pappan, han som vaknar så tidigt och pratar så mycket, tigger. Det var han som kom till Sverige först, sedan följde de andra efter.

– Det är massor av människor från Rumänien i Sverige. I Rumänien pratar folk om Sverige. De säger att människorna är snälla, att det är ett bra land, säger Ionut.

När alla vaknat är det dags för kaffe. Ett extra golv är uppbyggt i skåpbilen, där Teresa, Gabriel, Ionut och Florina sover, med sovsäckar skänkta av kyrkan, kuddar, filtar och madrasser. Under golvet förvarar de sina tillhörigheter. Där står en låda med muggar och fat, påsar med kläder och ett litet spritkök.

Snart ska Florinas man och svåger också komma till Sverige och Katrineholm från Rumänien. Var de ska sova i den redan fullpackade skåpbilen är oklart.

– Vi får väl stoppa dem under bilen, säger Teresa och skrattar.

Hon är 18 år gammal, ler mycket och skojar gärna. I Rumänien gick hon tio år i skola, längst tid av de fyra ungdomarna i bilen och hon har lärt sig italienska via rumänsk tv. Liv Giertz, diakon i Katrineholmsbygdens församling talar italienska och tolkar. Teresa översätter till rumänska för de tre andra och översätter sedan svaren till italienska.

Vid 9-tiden på morgonen tar de sig till sina respektive platser längs gågatan och vid affärerna en bit utanför centrum. De bär med sig underlag att sitta på.

– Bästa platserna är i centrum. Där är det mest folk, säger Ionut.

På gatorna, när Ionut, Teresa och de andra tigger, händer det att folk är elaka, spottar och säger fula saker. Men många är snälla.

– Det finns folk som hjälper till. En kommer med varm korv. En man kommer med mat till oss varje fredag, säger Teresa.

Varje tisdag får de duscha hos en katrineholmare, som också brukar bjuda på mat.

Första gången Teresa sträckte fram handen för att tigga var det hemskt, säger hon.

– Det är klart att det är hemskt. Men jag var tvungen.

Det händer att personer försöker köpa sex av henne och Florina. De har erbjudits 500 och 1 000 kronor.

Florina är 20 år gammal och har aldrig gått i skolan. Hon har åtta yngre syskon och fick ofta vara barnvakt. Även i Rumänien har barn skolplikt, precis som i Sverige, men ingen gör något om man inte kommer, säger hon.

– Om du vill gå till skolan går det bra, om du inte vill går det också bra.

Florina har sina två barn i Rumänien: fyraåriga Bianca och tvååriga Lisa. Svärmor tar hand om dem när Florina tigger i Katrineholm. Ibland pratar Florina telefon med barnen, men glädjer sig åt att hennes man som snart kommer till Sverige ska ha med sig nytagna foton på barnen. Under tidningens besök ringer det i Ionuts telefon och han får besked om att Florinas man nu kommit till Sverige.

– Baby photo, säger hon och ser glad ut.

Ett problem, tycker Ionut, är att många klumpar ihop alla rumäner.

– Ibland känns det som att man har olika utgångspunkt. Det finns andra som är här för att stjäla, ryktena om dem drar ned oss. Vi är här för att kunna bygga klart våra hus hemma.

Både Gabriel och Ionut håller på att bygga varsitt hus i hemstaden i östra Rumänien. Ionut visar en bild på ett halvfärdigt hus, ännu utan tak, men med fyra väggar. Vad de tjänar på tiggeriet, några hundralappar per dag – går till husbyggena. Florina sparar sina pengar till barnen och tiggarna måste också betala för mat, telefoner och hemresa. Men alla fyra svarar bestämt att ingen tar betalt för platserna de sitter på. De säger också att ingen begär att få del av inkomsterna.

De fyra tiggarna kommer från staden Buzau i östra Rumänien. Buzau är lite större än Västerås, med 115 000 invånare (2011). I Buzau möts flera järnvägslinjer: mot Bukarest och Moldavien, Transsylvanien och Svarta havet. Befolkningen är till 95 procent rumäner, till fem procent romer. Också Teresa, Gabriel, Ionut och Florina har delvis romskt ursprung, men säger att de inte identifierar sig som romer. De talar inte heller romani.

I Buzau finns ingenting för oss, säger alla fyra.

I Katrineholm har de bestämda platser, där de sitter och tigger. Teresa brukar sitta vid Violengallerian, killarna sitter vid Lidl och Ica Nära och Florina vid Systembolaget. De tigger i ungefär tio timmar per dag.

– Det är inte lätt, men det är bättre än i Rumänien, säger Teresa.

På kvällen, tillbaka vid skåpbilen, lagar de mat.

– Potatis, ägg, mozzarella. Rumänsk mat, säger Ionut, som står för matlagningen.

Sedan sover de. Nu i oktober är nätterna kyliga, men inte iskalla. Efter nyår har de fyra tänkt åka hem.

– Jag vet inte hur det blir här när det är riktigt kallt. Dör jag så dör jag, säger Teresa, men skrattar igen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om