Marie Åström öppnar dörren två trappor upp, till henne och Michaels lägenhet på Jägaregatan. En kort stund senare kommer Michael och fyrbenta Milda hem, från en av många promenader.
– Ja, det där med hundtricket fungerar faktiskt. När man har hund så pratar man väldigt mycket med folk som man egentligen inte känner. Det är ungefär som med småbarn, säger Marie.
I december 2010 flyttade fyrbenta Tyke in hos henne.
– Han var fem månader och skulle avlivas dagen därpå. Jag tänkte att "man kan väl inte avliva en fullt frisk hund".
Så Marie blev jourhem åt honom.
I en annan del av Katrineholm satt Michael hans hund Milda och fick veta av hunduppfödaren i Kungälv att Mildas bror hade flyttat till Katrineholm. Så Michael skrev ett mail till Marie.
– Det tog ett tag innan hon svarade, berättar Michael.
Första mötet skedde med varsin hund i koppel på Kapellgatan på norr.
– Vi träffades med jämna mellanrum och gick med hundarna. De fick leka och vi pratade, berättar Marie.
Dessvärre lyckades hon inte kombinera hund och heltidsjobb så Tyke fick flytta. I samband med det förlorade Marie och Michael kontakten.
Men deras vägar korsade igen.
– Jag stötte ihop med honom och Milda en kväll på väg hem från jobbet, berättar Marie.
Då var Michael snabb med att fråga när han skulle få komma hem till Marie och fika. Hon svarade "du får komma när du vill".
Efter det kaffet sågs de mer. De började ta långa promenader tillsammans med Milda. De kunde vara ute i flera timmar. Varje dag.
2012 fyllde Michael 50 år och bjöds, av vänner, på en resa till Krakow i Polen.
– Vi sågs inte på fyra dagar och det var de värsta fyra dagarna i mitt liv, berättar Marie.
Michael kände likadant. Han skickade ett sms till Marie och frågade om hon ville komma ut och leka.
– När vi sågs gick jag rakt fram och gav henne en kyss.
Han hade också upptäckt hur mycket han saknade henne under de fyra dagarna och kände att det fick bära eller brista.
Det bar. Hela vägen.
Snart nog friade Michael, i alla fall på sätt och vis. "Om vi är tillsammans om fyra år, ska vi gifta oss då?", undrade Michael.
– Jag har aldrig varit tillsammans med någon längre än fyra år, berättar han.
Nu blev det dock bröllop tidigare än så. Tillsammans, hon i svart kjol och vit blus och han i skjorta och jeans, skred de in till Göran Dahlström på Gröna kulle och lovade att älska varandra i nöd och lust.
– Mina barn var med som vittnen, säger Marie
– Och min syrra och hennes kille, säger Michael.
Efter vigselakten åkte de hem och åt middag tillsammans.
Hur håller ni kärleken levande?
– Vi pratar. Vi pratade om allt när vi gick de där promenaderna och vi pratar fortfarande, om allting. Sluta aldrig prata och sluta aldrig ta på varandra, säger Marie.
– Vi har många intressanta frukostdiskussioner. Det spelar ingen roll om vi har olika åsikter, men vi pratar, säger Michael.
De är också noga med att ofta säga de magiska orden "jag älskar dig" till varandra och de säger alltid god natt när de kryper till sängs.
I dag är det alla hjärtans dag. Men den dagen firar inte Marie och Michael nämnvärt.
– Vi sparar firandet till vår bröllopsdag den 28 februari, säger Marie.