Carreman har varit med länge och minns att simkunnigheten låg på 65 procent 1978. Numera ligger den på ett par procent under 100 bland femteklassarna.
Men Tomas Carreman konstaterar att det ibland krävs ganska stora insatser för att nå dit.
– Det är många barn i årskurs två som inte kan simma.
De skolbarn som behöver längre tid på sig än andra för att lära får den tiden och kan fortsätta i undervisning tills kunskaperna sitter.
Nyanlända barn som går på Interkulturella enheten i väntan på att börja i ordinarie skolklasser får undervisning av sin simlärare Jens Österberg och det har gett goda resultat.
– De är duktiga på att lära sig snabbt, säger Tomas Carreman som tillägger att elever i princip alltid blir simkunniga såvida det inte finns funktionshinder som gör det svårt att lära sig.
Att bildningsförvaltningen nu satsar på att överta simundervisningen från simhallen som har skött den i alla år ser han som ett trist beslut.
Dels har personalstyrkan fått minskas med 1,5 tjänst i simhallen, dels är han tveksam till att de idrottslärarresurser på skolorna som ska sköta undervisningen kommer att räcka till.
I övergångsskedet måste flera årskurser komma till simhallen.
– De måste köra undervisning både med år två och förskoleklass.
Men att kommunen sänker åldern för simundervisningen till förskoleklass är bra, tycker Tomas Carreman.
– Det är bra att lära sig så tidigt som möjligt. Vi har simskola för sexåringar och den har gett bra resultat.
Att kunna simma tillhör allmänbildningen, säger han.
– Det är en billig livförsäkring. Man kan också hamna i en situation där man behöver rädda någon. Och även om man har flytväst är det inte säkert att man klarar sig utan att kunna simma.