– Vi är medvetna om det här i Katrineholm, att det ser ut som det gör, säger Göran Dahlström.
Det han är medveten om är att det finns många i Katrineholm som har bra inkomster, men även att det finns många som inte har det.
– Den senare gruppen har ju fyllts på under de senaste tio åren med tanke på all invandring vi haft. En hel del går på försörjningsstöd och många familjer har det besvärligt, säger han.
För att komma till rätta med inkomstklyftorna jobbar Dahlström varje dag med att öka tillväxten och utvecklingen i Katrineholm. Lösningen för honom är att få de som har det sämst ut i arbete, att förbättra deras villkor. Inte att de som tjänar mest ska få det sämre.
– Jag tror vi som tjänar bra har möjlighet att dra med oss de som tjänar sämre. Ingen mår bättre av att de katrineholmare som tjänar bra skulle tjäna sämre, det får vi ingen utveckling av, säger Göran Dahlström.
Han talar om att Katrineholm har två vågskålar. Å ena sidan den som innebär bra tillväxt och fler jobb. Å andra sidan den som innebär hög invandring, högt försörjningsstöd och stor barnfattigdom.
– Många andra kommuner har bara en nersida, men vi har en uppsida här också. Hade vi inte den positiva sidan skulle vi aldrig kunna dra den andra sidan. Det är mycket tack vare vårt läge nära Stockholm, säger Göran Dahlström.
Men går det att parera den här utvecklingen som pågått i över 20 år?
– Ja, vi måste få in fler människor i arbete. Vi kommer alltid att ha klyftor. De som tjänar bra tjänar ofta bättre, men vi ska ju se till så att de som har det sämst ställt ska kunna ta sig ur det. Där finns skolan med också.
– Vi får inte bromsa utvecklingstakten vi håller på med, den måste dra med sig andra i arbete. Jag tror inte Katrineholm skulle må bättre av att alla tjänade mindre och närmare varandra, då är vi inne på låga löner där inga andra drar det andra framåt. Jag tror att vi på sikt kan få upp människor som har det sämre till en ganska bra nivå.