Dahlström tänker inte tystna

En kallar honom rasist, en annan dunkar honom i ryggen på stan. Göran Dahlström (S) ångrar nu formuleringar om tiggare. Men åsikterna släpper han inte. Och han både undrar och begriper varför han står så ensam i stormens öga.

Katrineholm2014-01-11 05:00

Kommunalrådet är rött, kontoret på Gröna kulle gult och i veckan gav han grönt ljus för ett avtal om flyktingmottagande. Det var något som han gjorde högst motvilligt, för han vidhåller med emfas att flyktingpolitiken är felaktig och att han har velat markera det genom att inte skriva under ett avtal. Men den här gången gav en underskrift sex miljoner kronor till kommunen tack vare ändrat regelverk, så Göran Dahlström fattade pennan.

Pennan, eller snarare tangentbordet, använde han sig av även på nyårsafton. Då skrev han ett blogginlägg om att han inte vill se tiggare på gatorna.

Han hänvisade till att de utnyttjas av kriminella och att deras hemländer måste ge dem bättre levnadsförhållanden. Inlägget avslutades: "vill vi ha tiggare i Katrineholm, ge dem pengar så blir de fler. Annars, sluta ge pengar så kommer de inte hit."

Man behöver knappt nämna att debatten omgående tog fart. "Iskallt", "okunnigt", "unken människosyn", löd omdömena. Och Dahlström, som väl inte är känd för att ångra uttalanden, gjorde en halv pudel. Inlägget blev inte bra, skrev han i Kuriren.

— Medmänskligheten kom bort, säger han när vi träffar honom på arbetsrummet där han har tänt det röda juleljuset för sista gången efter helgerna.

Ett blogginlägg ska vara kortfattat, säger han. Det var ett skäl till att det blev som det blev. Han önskar att han hade frångått bloggregeln och utvecklat sitt ställningstagande så att debatten kommit att handla om hur man förhindrar utsatthet och skapar jobb.

Men det är inte första gången som Göran Dahlström uttrycker åsikter som ger eko i ämnena integration, migration, flyktingar och invandrare.

När debatten om tiggare kom i gång dök även historien från hösten 2010 upp i spalterna på nytt. Då campade en familj med franska romer på en parkeringsplats i stan. Dahlström sa till Kuriren att han inte ville ha dem i Katrineholm, att det inte fanns någon annan plats för dem i kommunen, att de skulle avhysas.

Det blev kort sagt ett himla liv. Men Dahlströms ståndpunkt var och är klar: hans utspel hade med de lokala ordningsföreskrifterna om camping att göra. Inte med vilka de campande besökarna var.

Han säger, att det finns inget som medierna tar till sig så mycket som frågan om integration och migration.

— Det man säger analyseras från tre håll; där finns rasisterna, som tolkar det man säger och ger en klapp på ryggen, där finns vänsterdebattörerna och journalisterna.

Uttrycket "fiska i grumliga vatten" är löjligt, tycker han. Han tar illa upp över att bli kramad av rasister, men tänker inte tystna för det.

Frågan är vad han vill. Svaret är att han vill att vi ska prata om det. Att han är orolig för att mörka krafter får fritt spelrum när de goda är tysta.

— Väldigt få kliver in i debatten när man vet vad som händer. Vilken annan fråga låter vi leva sitt eget liv på det här sättet?

— Om vi inte handskas med frågan nu kanske vi inte kan ta emot flyktingar i framtiden.

"Handskas med frågan" betyder för Dahlström att makthavare, i Sverige och i EU, sätter sig ner och kommer överens om ett solidariskt mottagande av flyktingar och ensamkommande flyktingbarn.

— Sverige tar emot för många flyktingar – i förhållande till andra länder i EU.

Samma sak gäller för kommunerna, anser han. Mottagandet av flyktingar i Katrineholm hade fungerat bättre om det hade fått ske i lugnare takt, med ökad möjlighet att få människor i jobb, säger han. Nu har det blivit lite "ur hand i mun", tillägger Dahlström.

— I grunden finns tre saker som är viktiga: jobb, bra skola, schysta bostäder. Allt annat är uppehållande åtgärder.

När hans engagemang i ämnet fördjupades för tolv år sedan kunde han aldrig tänka sig att ett fåtal kommuner skulle ta emot många flyktingar medan andra inte skulle ha något mottagande alls.

— Jag trodde på klokskap. Att Sveriges kommuner skulle ta ett solidariskt ansvar.

Det gör han inte längre. Faktum är att Göran Dahlström kliver in i 2014 som en pessimist. Han tror inte att frågan kommer att få hög prioritet varken i EU-valet eller riksdagsvalet.

— Jag ser att debatten inte går att föra på ett klokt och sansat sätt.

Om han själv för den klokt och sansat finns det olika åsikter om.

En sak kanske både åsiktsmotståndare och de som stöttar honom kan förvänta sig hädanefter: Dahlström vill tänka efter före när han bloggar. Kanske be någon annan läsa innan han publicerar, eller vänta över natten och själv läsa en gång till innan han trycker på knappen.

Men han lär inte, som han själv säger, "hålla tyst och krypa in under stenen igen".

— Jag begriper inte vad som är så kontroversiellt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om