Redan på parkeringen möts man av det välkomnande och vänliga med Dahls loge. Barbro Karlsson från Eskilstuna har bjudit in An-Mahri Gummesson från Täby till sin husvagn. Barbro sticker ut huvudet genom dörren.
– Allt är roligt med att dansa. Musiken. Takten. Tonerna. Känslan.
Kvällens dansband Fernandoz beskrivs som "helt underbara" och Barbro Karlsson vet vad hon talar om. Hon och husvagnen turnerar runt på dansställen i sommar. Det är Barva, Broby, Liljekonvaljeholmen och många andra ställen. Förra veckan var det blixt och dunder på Dahls loge strax norr om Katrineholm, men den här julikvällen är av den sorten som får en att vilja frysa tiden.
Den skojfriska herrduon i entréluckan konstaterar att denna danskväll har konkurrens av två VM-kvartsfinaler i fotboll. Ändå kommer en strid ström med bilar genom sommarkvällen. Det byts till sköna dansskor på parkeringen. Folk kör långt för att komma och dansa på Dahls gård på fredagskvällarna. Men Kjell Andersson som driver gården och ordnar logdanserna med hustrun Berit Kolskog förvånas över att inte fler katrineholmare hittar dit.
– De skulle ju kunna cykla hit, säger Berit Kolskog.
Men hoppet lever om att ortsborna inte ska fortsätta vara hemmablinda. Och Kjell Andersson, grundare av Jontez, satsar på gräddan av landets band. Mats Bergmans och Sounders är två av många som står på tur i sommar. Det satsas också på söndagsdanser, och några lördagar riktas in på de yngre danssugna med mera bugg.
På Dahls loge varken serveras eller tillåts alkohol. Dit kommer folk för att dansa. Därför tar föräldrar med sina barn också. Syskonen Linnéa och Lukas Sundblad Andersson älskar dansbandsmusik. Larz-Kristerz och Lasse Stefanz hör till favoriterna. Pappa Magnus Andersson berättar att barnen lärde sig foxtrot när de var tre-fyra år. Den här kvällen har de fått lov att hänga med i dansens virvlar ända till midnatt.
– Det är ju fredag, säger Magnus Andersson.
Roland Anderssons dansbandsintresse började också tidigt. I logens kafé hänger några av de affischer och kostymer som han har samlat på sig under årens lopp. Tack vare vänskapen med Kjell Andersson har Roland Andersson fått en egen utställningslokal.
– Intresset väcktes när jag var 16 år. Vi var åtta syskon. En äldre syster hade en grammofon, och när hon var i väg och dansade nöp jag den, berättar han efter att ha slitit sig en stund från dansens virvlar en trappa ner.
Intresset har resulterat i 30 000 skivor, flera tusen affischer och kort samt ett antal kostymer som han har fått i gåva av dansbandslegender. Gert Bloms roströda kostym från 60-talets slut i Leif Bloms orkester finns bland rariteterna i kaféet och den kan inte beskrivas, utan måste ses. Affischerna på väggarna byts ut varje säsong. Roland Andersson anpassar dem efter banden och exempelvis fick Streaplers en nostalgisk överraskning vid spelningen i juni.
Fernandoz har värmt upp ordentligt och bjuder på en strålande spelkväll på logen. Allt fler dansgäster flyttar ut till den nya utedansbanan och fortsätter att dansa tätt under bar himmel.
Kjell Andersson och Berit Kolskog håller själva i danskvällarna, men får hjälp av nära och kära i gula tröjor som bistår med praktiska sysslor. Gården har ett skogsvårdsföretag i grunden men säljer också lammkött och Berit Kolskog drömmer om en gårdsbutik. Den här kvällen har hon gått direkt från arbetet med två flasklamm till att välkomna dansfolket.
Även om hon beskriver sig själv som en rockmänniska snarare än dansbandsmänniska märks det att hon stortrivs med stämningen på logen. Personer med funktionshinder kommer och dansar, barn och ungdomar kommer. Generationsgränserna suddas ut när dansen är nykter och städad.
– Alla får plats, säger Berit Kolskog och tänder kulörta lyktor i kaféet där en invasion av fikasugna väntas i pausen.
Roland Andersson slår kanske huvudet på spiken när han beskriver vad dansen betyder.
– Det är så mycket mer än dans. Det är motion, man lär sig hur man uppför sig mot motsatta könet. Man lär sig att ta hänsyn.